ÅSIKT

Bush bygger sitt monument i yttre rymden

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det sägs att långvariga förhållanden kräver gemensamma projekt för att fungera riktigt bra. Vare sig det är att uppfostra barnen, spara för att köpa första lägenheten eller spela golf ihop ger det ett mål att samlas kring och distraherar blicken från vardagens små missöden.

Samma knep som skapar familjesammanhållning används ibland för att ena en nation.

Det är knappast en slump att president Bush så här i valtider tillkännager vad som kan bli den största satsningen på rymdfärder någonsin. Anhängarna anser att priset är lågt och till största delen tas från annan rymdforskning.

Belackarna påpekar att de 16 miljarder dollar projektet totalt kostar bara avser den inledande fasen.

I Bushs planer ingår att bygga en permanent bas på månen, ta fram helt nya typer av rymdfarkoster och att sätta den första människan på Mars röda jord.

Det kommer att kosta betydligt mer än 16 miljarder dollar. Dessutom finns det inte någon större vits med att skicka människor ut i rymden: det innebär stora risker och ger mycket lite från forskningssynpunkt.

Den stora poängen är i stället taktisk. Vem bryr sig om demokraternas valtjat när man kan drömma ljuva drömmar om hur en amerikan tar sina första trevande steg på den mytomspunna planeten?

Tillsammans med kriget mot al-Qaida, Saddam och ”Ondskans axelmakter” skapar det onekligen en härlig vi-känsla. Och skulle det ändå inte räcka för att vinna valet, så är inte allt förgäves för det.

Rymdsatsningen fyller fler syften. (Däremot är den förmodligen helt värdelös för alla miljontals amerikaner som lever på existensminimum och inte ens kan läsa om de nationella drömmarna i tidningen. Men sådana hänsyn styr sällan ambitionerna hos de politiker som börjat tänka på sitt eftermäle.)

Lyckas planerna har Bush sitt bomärke, sitt monument för eftervärlden.

Då är han för alltid i historien den som tog initiativet till människans vidare äventyr i universum.

Precis som vikingarna reste stenar som står än i dag, så ristar George den yngre på sin sten. Precis som Stockholms borgarråd Annika Billström förstår symboliken i att bygga studentlägenheter just i skatteskrapan och inte i någon förort även om det hade varit mer ekonomiskt, så inser presidenten betydelsen av historiska milstolpar. Kanske hade han hellre kommits ihåg som mannen som enade väst mot islam, som drev ut terrorismen ur Mellanöstern eller något annat som ligger honom varmt om hjärtat.

Men de planerna verkar ju åtminstone för tillfället ha gått om intet.

Ingen minns tvåan eller vem som gav den målgörande passningen. Ingen minns ett strävsamt arbete, men en vikingasten står kvar för alltid. För att skriva in sig i historieböckerna räcker det därför inte att göra någonting bra. Det som krävs är förstaplatsen eller ett monument, bokstavligt eller bildligt.

Ett rymdprojekt kittlar vår barndoms drömmar om äventyr och fantasier om liv på andra planeter.

Ett rymdprojekt framställer människan i full färd med nya erövringar, där ingenting är för svårt eller har för högt pris. Ett rymdprojekt är mycket mer fascinerande än att strävsamt och successivt arbeta för att avskaffa fattigdomen eller anpassa industrin för Kyotoprotokollets krav.

Ett rymdprojekt passar perfekt.

George W Bush vill inte passa, han vill inte ens spela i ett lag.

Han vill göra mål själv.

Det är ju målgörarna vi minns.

Elly-Ann Johansson (ledare@aftonbladet.se)