ÅSIKT

Nya moderaterna – ett orättvist parti

En regering som försöker styra med morötter och piskor har ingen rättvis människosyn

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmanns uttalanden om jobb och utanförskap visar prov på en naiv rättvisesyn. Att bara ha ett jobb, vilket som helst, räcker inte.
Foto: björn lindahl
Moderaternas partisekreterare Per Schlingmanns uttalanden om jobb och utanförskap visar prov på en naiv rättvisesyn. Att bara ha ett jobb, vilket som helst, räcker inte.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

03 januari 2007. ”Nu gör vi Sverige rättvist!”, skriver moderaternas partisekreterare Per Schlingmann självbelåtet i Aftonbladet. ”När vi talar om rättvisa borde socialdemokraterna i själva verket skämmas”, dundrar han.

Visst. Inkomstklyftorna mellan rika och fattiga har ökat sedan den ekonomiska krisen på 1990-talet. För det förtjänar socialdemokraterna kritik. Men moderaterna har aldrig stått på de fattigas sida. ”Det nya arbetarpartiets” sena uppvaknande är blott retoriskt.

Naiv syn på rättvisa

”Genom reformer på arbetsmarknaden bryter vi med utanförskapet. Vi gör det mer lönsamt att arbeta och billigare att anställa. Arbetsmarknadspolitiken ändrar inriktning och får till uppgift att matcha arbetssökande med lediga jobb”, skriver Schlingmann.

Den synen på rättvisa är naiv. Rättvisa är inte bara att ha ett jobb att gå till. Sverige blir inte rättvisare av att alliansregeringen med moderaterna i spetsen skapar en fattigklass (av kvinnor) som får sköta hushållet hemma hos andra. Människor tvingas flytta över hela landet för att ta ett jobb, oavsett familjesituation och andra livsomständigheter. Regeringen slopar rätten att deltidsstämpla och slänger samtidigt lagen om rätt till heltid i papperskorgen. Sänkta ersättningar gör det så riskabelt att bli arbetslös eller sjuk att många tvingas leva i ständig oro.

En regering som försöker styra med ”morötter och piskor” har ingen rättvis människosyn.

Att jobba är självklart bland det viktigaste som finns. För att kunna försörja sig själv och för att känna att man behövs och bidrar. Men bara ett jobb, vilket som helst, räcker inte. Rättvisa är att bli betrodd som människa. Att slippa styras av politiker som förutsätter att man är lat och helst av allt skulle undvika att jobba, om man bara slapp. Rättvisa är att leva i ett samhälle som genom gemensamma, generösa trygghetssystem ger trygghet och därmed chanser och mod att utvecklas.

Inget arbetarparti

Ett parti som inte förstår det är inget rättviseparti. Inget arbetarparti heller.

Schlingmann skriver att vägen till rättvisa och minskade klyftor går genom ”en förbättrad och förstärkt utbildning”. Så sant, så sant. Men varför slaktar då alliansregeringen komvux? Varför har då den moderate statsministern utsett en folkpartistisk utbildningsminister som inte tycker att alla är lämpade att läsa på högskolan?

Goodbye, det livslånga lärandet för alla. I den elitistiska synen på utbildning blir alliansregeringens orättvisa människosyn tydlig.

ÅP