ÅSIKT

Det är dags att vakna nu

Ryggradslöse Reinfeldt Statsministerns nonchalans är beklämmande. I fallet Ulrika Schenström visar Reinfeldt att han är oförmögen att ta verkligheten på allvar och att Sverige saknar ledning.
Foto: Gunnar seijbold
Ryggradslöse Reinfeldt Statsministerns nonchalans är beklämmande. I fallet Ulrika Schenström visar Reinfeldt att han är oförmögen att ta verkligheten på allvar och att Sverige saknar ledning.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

10 MAJ 2008. Aftonbladet publicerade bilder på Ulrika Schenström, Reinfeldts närmaste statssekreterare. Hon var synbart berusad under en jourkväll, centralt placerad i landets krisberedskap.

Reinfeldt snäste snabbt av journalisterna: ”Vem har sagt att hon var onykter? Har ni något bevis för det? Ni måste komma ihåg att ibland bygger ni historier som inte finns. I det här fallet finns den helt enkelt inte.”

Några dagar senare lät han Schenström gå. Pressad och självömkande beklagade Reinfeldt att han förlorat sin närmaste medarbetare. Samtidigt som han framställde sig som förd bakom ljuset av henne.

Underdriver Schenströms ansvar

Det här hände i oktober. Reinfeldt uppträder fortfarande i maj lika ryggradslöst. I går frågades han ut av riksdagens konstitutionsutskott.

Schenström ville inte komma till konstitutionsutskottet. I stället skickade hon in skriftliga svar på utskottets frågor. I svaren tar hon själv fullt ansvar för det inträffade. Ingen skugga ska falla över Reinfeldt. Schenström skriver att hon visste vad som väntades av henne när det gäller krisberedskapen: ”Jag hade en god bild av mitt ansvar.”

När Reinfeldt står inför konstitutionsutskottet gör han sitt bästa för att underdriva Schenströms ansvar som jourhavande statssekreterare. ”Krishanteringsförmågan varken står eller faller med en person”, säger han.

Han tillägger att om inte Schenström hade ringt honom vid en akut kris, hade någon annan av hans närmaste medarbetare gjort det. Dessutom står många opolitiska tjänstemän redo att ta ansvar, menar Reinfeldt.

Själva händelsen, att Schenström var berusad när hon hade jour, förklarar Reinfeldt med den mänskliga faktorn: ”Människor är trots allt bara människor. Den ofelbara människan existerar inte.”

Reinfeldts nonchalans är beklämmande. Han talar vitt och brett om hur duktig regeringen och dess tjänstemän är på krisberedskap. De övar och läser föreskrifter och har skapat en ny krisorganisation i regeringskansliet.

Åtgärderna är goda. Efter flodvågskatastrofen blev det uppenbart att Sverige måste stärka sin krisberedskap. Men vad spelar alla övningarna för roll om statsministern och hans närmaste medarbetare tar så lätt på krisberedskapen som de verkar göra i Schenström-affären?

Beredskapen måste fungera

Det är en sak att öva. En annan sak att omsätta övningarna i verklighet. I det här fallet visar sig Reinfeldt oförmögen att ta verkligheten på allvar. Att inget allvarligt hände kvällen den 23 oktober är irrelevant. Krisberedskapen måste alltid fungera – just för att vi aldrig vet när krisen kommer.

Statsministern vill inte lägga ansvar på sig själv. Inte heller på sin närmaste medarbetare. Alltså saknar Sverige ledning. Ingen har det avgörande ansvaret. Det intrycket gav Reinfeldt i konstitutionsutskottet.

ÅP