ÅSIKT

Mellan gräs- rötterna och Rosenbad

Språkrörens maktpolitik och kompromisser stör miljöpartiets själ.

Har Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vad som krävs för att leda ett grönt parti i en koalitionsregering? Det får kongressen i Östersund utvisa.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Har Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vad som krävs för att leda ett grönt parti i en koalitionsregering? Det får kongressen i Östersund utvisa.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

23 MAJ 2008. Vägen till makten är inte enkel. Miljöpartiets utveckling till ett regeringsdugligt parti har ett pris.

Det kommer att märkas på kongressen i Östersund, som börjar i dag. EU-frågan står i centrum. Partiledningens förslag att mjuka upp motståndet får kritik.

Språkröret Peter Eriksson försvarade linjen i Ekots lördagsintervju. Om Sverige lämnar EU blir det svårare att få en bra klimatpolitik, menade språkröret.

Om kongressen följer ledningens linje så får medlemmarna rösta om utträdeskravet. Bland miljöpartiets väljare tycks saken vara klar. Kravet att lämna EU har bara stöd av en fjärdedel.

Inget lydparti åt Mona Sahlin

En ändrad syn på EU skulle underlätta en koalition med socialdemokraterna efter nästa val. Samtalen mellan de två partierna fördjupas, även om de riktigt svåra frågorna får vänta ett tag till.

Miljöpartiet väljer samtidigt att göra kontroversiella utspel tillsammans med de borgerliga partierna. Om arbetskraftsinvandringen dagen före ett gemensamt möte med socialdemokraternas partistyrelse. Om grundlagsfrågorna samma vecka som kongressen börjar.

Det kan uttydas som ett sätt att visa självständighet. Vi är inget lydparti åt Mona Sahlin, kan budskapet vara.

Sådana markeringar blir svårare när valet närmar sig. Då kommer varje utspel med de borgerliga partierna genast att skapa rubriker om kris för det röd-gröna regeringsalternativet.

En annan tolkning är att se utspelen som tecken på en viss personlighetsklyvning. Språkrörens orientering mot maktpolitik och kompromisser stör miljöpartiets själ.

De gröna är fortfarande ett parti där gräsrötterna är starka. Många bygger sitt engagemang och sin självbild på att vara ett alternativ till traditionella partier. När språkrören nu vill driva igenom en ny syn på EU och skrota kravet på medborgarlön måste de samtidigt visa att partiets karaktär inte försvinner.

Kräver kompromisser

Dilemmat finns kvar även om Peter Eriksson och Maria Wetterstrand övertygar kongressen denna gång. En röd-grön koalition kräver kompromisser från alla partier som ingår.

Klimatet fick språkrören att ändra sin syn på EU. När blir segregationen tillräckligt allvarlig för att miljöpartiet ska nyansera sin syn på friskolorna? Vad säger de gröna om arbetsrätten inför 2010 års val? Går det att förena ett solidariskt flyktingmottagande med starkare lokalt självstyre?

Det är några av de frågor som miljöpartiet behöver ställa sig på denna och kommande kongresser för att göra det röd-gröna alternativet trovärdigt.

Joschka Fischer visade i Tyskland att ett grönt parti kan ta svåra beslut i en koalitionsregering. Det krävde både karisma och hårda nypor.

Kongressen i Östersund blir ett test på om Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har samma egenskaper.

ME