ÅSIKT

Pensionsskatten kvar

Det blir särskilt stötande när pensionärer straffbeskattas

Illustration: ROBERT NYBERG
Illustration: ROBERT NYBERG
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

4 september 2008. Det är bara en vecka sedan partiledarna i regeringsalliansen gjorde ett gemensamt budgetutspel. Då handlade det om forskningspolitiken, ett område där finansdepartementet prutat ner högskoleminister Lars Leijonborgs förhoppningar till hälften. Senare har de tillsammans skrivit om vuxenutbildningen.

I går var det dags igen. Den här gången hade partiledarna samlat pressen för att berätta om kommande skattesänkningar för pensionärerna. De flesta ålderspensionärer kommer att omfattas. För dem som har de minsta inkomsterna betyder det skattelättnader på mellan 200 och 300 kronor i månaden och sammanlagt kostar förslaget omkring 2 miljarder.

Nervös regering

Det är inte svårt att spåra en nervositet över väljarnas bristande entusiasm bakom regeringens utspel.

Ändå är det naturligtvis utmärkt att regeringen tycks inse att landets pensionärer behandlats orättfärdigt i de senaste årens politik. Jobbskatteavdraget, som gång på gång presenterats som en stimulans för arbete, har samtidigt inneburit ett slags straffskatt på pensioner.

Människor som arbetat ett helt liv har lämnats utanför när Anders Borg presenterat sina tabeller. Det har skapat besvikelse.

Det kommer knappast att förändras. Även om gårdagens förslag presenterades som en bred skattesänkning innebär den i praktiken små förändringar för de flesta pensionärer.

Ingen jämställdhet

Precis som i de förslag som läckt ut från budgetprocessen ligger tyngdpunkten på de som har de lägsta pensionerna, och inte ens för den gruppen innebär skattesänkningen att de jämställs med löntagare.

Det grundläggande problemet i regeringens skattepolitik tycks i själva verket vara ett slags obetvinglig klåfingrighet. I arbetsmarknadspolitiken yttrar den sig i en allt vildvuxnare flora av avdrag och subventioner. När det gäller inkomstskatterna blir resultatet att inkomster beskattas helt olika.

Borgs stora problem

Just det är också Anders Borgs stora problem. De flesta uppfattar, med rätta, olika inkomster som ett slags uppskjuten lön. Det gäller arbetslöshetsförsäkringen, som ska ge oss en trygghet tills vi får ett nytt jobb, och det gäller sjukersättningen, som ska garantera ekonomin tills vi blir friska.

Men framför allt gäller det pensionen som knappast kan betraktas som något annat än just uppskjuten lön. Vi räknar helt enkelt med att en dag få gå i pension, och spar för den dagen, både gemensamt och individuellt.

Därför blir det också särskilt stötande när pensionärer straffbeskattas på det sätt som blir resultatet av jobbskatteavdraget. Det upplevs helt enkelt som orättvist. Det är ett av regeringens riktigt stora problem, det kommer inte gårdagens besked att ändra på.

IP