ÅSIKT

Vänsterns vägval

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

19 januari 2008. I?dag möts vänsterpartistiska lokalpolitiker från hela landet i Nässjö. På programmet står inspiration från framgångsrika systerpartier, framför allt i Norge och Holland. Resultatet ska, enligt partiledningens planer, bli ett gladare och mer aktivistiskt parti.

Redan före konferensen framstår vänsterpartiet dock som, om inte gladare så i vart fall, mindre plågat. Kaoset efter Schymans avgång och Ohlys svängar i kommunistfrågan blir allt mer avlägset. De ständiga interna striderna har klingat av i takt med att den interna oppositionen försvunnit, tystats eller lämnat partiet. Samarbetet mellan partiordföranden Lars Ohly och riksdagsgruppens ordförande Alice Åström tycks fungera, i vart fall för dagen.

Tillhör stjärnskotten

Vänsterpartiet har dessutom kunnat notera några, möjligen marginella, framgångar i oppositionsrollen. Partiets röst har hörts, i vart fall i kritiken av regeringens utarmning av tryggheten på arbetsmarknaden. Josefin Brink tillhör stjärnskotten på den svenska politiska scenen.

För många vänsterpartister tycks helt enkelt oppositionsrollen mer bekväm än rollen som litet stödparti till en regering.

Sammantaget skulle det vara mer än tillräckligt för att förklara att det i dag tycks råda bättre stämning inom det svenska vänsterpartiet, om det inte vore för en sak. Opinionssiffrorna, som fortfarande inte lyfter. Partiet är tillbaka i den marginalposition där större delen av 1900-talet spenderades.

Norge och Holland inspirerar

Lösningen, som den nu skrivs ut av partiledningen, stavas alltså förutom optimism också aktivism, gräsrotsarbete. Det är nämligen kärnan i de erfarenheter från Norge och Holland som nu ska inspirera vänsterpartiet.

På ett plan har vänsterpartisterna rätt. Trots ett massivt folkligt missnöje med den sittande regeringen har detta missnöje knappast alls mobiliserats av oppositionen.

–?Vi skriver motioner, förklarade socialdemokraternas ekonomiske talesman Pär Nuder när han för en vecka sedan intervjuades av Ekot. En bild av tillståndet.

Fackliga protester

De folkliga protester som ändå förekommit har organiserats genom fackföreningsrörelsen, främst LO men också TCO.

Det vore utmärkt om vänsterpartiet, med eller utan inspiration utifrån, kan förvandla en del av kritiken mot regeringen till politiskt engagemang.

Aktivismen löser dock inte den fråga som kommer allt närmare, för vänsterpartiet och för hela det rödgröna blocket i svensk politik. Kommer vänsterpartiets goda humör att klara omvandlingen från ett parti i ständig opposition till en pålitlig, om än radikal del av en framtida vänsterregering?

Svaret kan vara avgörande för utvecklingen i svensk politik.

IP