Det här duger inte, Tolgfors

27 september. Egentligen skulle han ha varit i London och Paris. Men försvarsminister Sten Tolgfors bokade av överläggningarna med den brittiske försvarsministern Des Brown och den franske försvarsministern Hervé Morin.

Han hade viktigare saker att hantera.

Folkpartiledaren Jan Björklund skulle ha hållit ett tal för lärare på Bok- och biblioteksmässan, men han stannade hemma. Göran Hägglund ställde in sina möten och Maud Olofsson var uppkopplad per telefon från konkurrensrådet i Bryssel.

Under torsdagen samlade statsminister Fredrik Reinfeldt sina styrkor för att snabbt kunna ta beslut om den nya FRA-lagen.

Nu var det operation rädda regeringen som gällde.

Förhandlingar med de interna FRA-motståndarna hade gått in i ett avgörande skede.

Folkpartisten Camilla Lindberg stod på sig, regeringen lät henne vinna den sista frågan och klockan fyra på eftermiddagen kunde Fredrik Reinfeldt hålla sin presskonferens.

Det interna motståndet var brutet, regeringen hade återtagit kontrollen över sina riksdagsgrupper. Sverige skulle få en ny FRA-lag och statsministern kunde andas ut.

Svensk säkerhetspolitik i borgerlig tappning. Man kör ett förhandlingsrace och sedan tar man ett blixtsnabbt beslut. Vårt lands säkerhet är alldeles för viktig för att avhandlas bakom stängda dörrar i de borgerliga riksdagsgrupperna.

FRA:s avlyssning måste utredas från början. Argumenten för en bred parlamentarisk utredning är flera:

 1. Säkerheten

Den svenska säkerhetspolitiken ska bygga på en bred parlamentarisk grund. Om partierna kan enas om säkerhetspolitiken står den fast oavsett vem som är statsminister.

Den visar på lugn och samordning mot omvärlden, den ger oss ork att ägna oss åt kampen för människors värde och säkerhet här hemma och i andra länder.

 2. Respekten

Det finns en folklig opinion mot FRA-lagen. Många är fortfarande oroliga och saknar information. Ja, i dag vet halva riksdagen inte ens vad den andra halvan har beslutat!

 3. Tekniken

Frågan om avlyssning av kabeltrafik är en tekniskt komplicerad fråga. Dessutom vill Sten Tolgfors att Sverige ska spana mot yttre hot mot Sveriges IT-trafik.

Det är inga enkla frågor som Försvarsdepartementet ska avgränsa på mindre än ett år.

 4. Beredningen

Den har varit rörig. Dagen före sommarlovet stod Fredrick Federley och grät i kammaren, Sten Tolgfors klev då upp på scenen och ändrade i förslaget inför sittande riksdag.

Hur ska vi kunna lita på ytterligare en ny lag som skrivs fram efter sådana känslostormar?

 5. Juridiken

Enligt det nya lagförslaget ska en domstol kunna bestämma över regeringen. Det är en helt ny beslutsordning som vi knappast hunnit diskutera. Ska vi ha det så, att juristernas röster väger tyngre än de folkvaldas?

 6. Tidsbristen

De borgerliga partierna kom överens på torsdagen. I höst kommer Försvarsdepartementet att presentera en tidsplan för riksdagen.

I vår kommer lagförslaget som sedan ska ut på remiss innan det går till lagrådet för att till sist komma upp i riksdagen före sommaren. Den första oktober ska FRA börja den nya spaningen. Oppositionen kommer inte ens att hinna protestera.

 7. Konsekvenserna

Signalspaningen kan få enorma konsekvenser, inte minst för de flyktingar som bor i Sverige. Hur försäkrar vi oss om att bara de skyldiga åker dit och att de oskyldiga inte hamnar i FRA:s register för vidare befordran till någon utländsk säkerhetstjänst?

Hur vet vi att den som drabbats kan ringa tidningen och berätta utan risk för att hamna i FRA:s nät?