Predikaren

27 JUNI 2008. En timme, fylld av små, ibland olyckliga, anekdoter, använde Göran Hägglund för att bygga upp sina prövade partivänner, samlade till riksting i Norrköping.

Saknar folkligt stöd

Vi känner verkligheten särskilt väl, sa ledaren för det parti som med möda lockar fyra procent av väljarna. Den klena förankringen följer av att moralkonservatismen, kd:s själva kärnvärde, saknar folkligt stöd.

Vi är det enda parti som verkligen försvarar familjen, sa Hägglund. Han talar då bara om den klassiska kärnfamiljen, numera en variant bland en rad andra samlevnadsformer.

Det skrämmer kd som vill premiera den patriarkala familjen med små vårdnadsbidrag och straffa exempelvis homosexuella med att förbjuda äktenskap för dem.

Kritiker mot kd:s familjekonservatism, bland dem en rad borgerliga politiker, använder sig av argument lånade från Orwells 1984, sa Hägglund, ovanligt nog med tonfall som från en straffpredikan.

Höger om påven

Onåden innefattade också dem som enligt Hägglund använder de sociala trygghetssystemen som ”hängmatta”. Den offentliga välfärden ska bara användas ”när vi råkar illa ut”.

Den tolkningen av välfärdens uppgifter ligger till höger om påvens sociallära.

Vi är på väg att förverkliga alla våra vallöften, försäkrade mannen som före valet lovade lägre bensinpris och rättvis fastighetsskatt. En period under anförandet tycktes Hägglund på rätt väg; han talade välmenande och starkt om äldrevårdens behov. Engagemanget löstes upp när han uppmanade rikstinget applådera Mats Odell, för att han dragit in miljarder som spritförsäljare.

Inga uppkavlade ärmar

Hägglund manade avslutningsvis rikstinget, att ”se framåt och gå vidare”. Han bad dock inte deltagarna kavla upp skjortärmarna och spotta i nävarna.