Granska spanarna

26 AUGUSTI 2008. FRA spanar på svenskar utan beslut av åklagare eller domstol. Säpo, rikskriminalen och tullen vänder sig till signalspanarna på Lovön när en person som de är intresserad av är på väg att resa utomlands. FRA sköter avlyssningen, trots att det inte finns stöd för det i rättegångsbalken.

De här uppgifterna är ett av resultaten från samtal med personer som har god insyn i FRA:s verksamhet. Spaningen på svenskar utan domstolsbeslut ska omfatta både personer med uppehållstillstånd och svenska medborgare. Verksamheten ska vara omfattande och ha pågått åtminstone tills FRA-debatten bröt ut på allvar. Sedan Ingvar Åkesson tillträdde som generaldirektör har FRA begärt och fått skriftliga beställningar.

Att FRA spanar på polisens uppdrag är inte nytt. Det framgår till exempel av Owe Wiktorins utredning år 2003 och av Säpos remissvar om FRA-lagen. Rick Falkvinge och andra bloggare har också skrivit om detta.

Däremot har det hittills inte funnits så konkreta uppgifter om hur avlyssningen går till och dokumenteras.

Signalspaning har avgörande betydelse för Sveriges säkerhet. De anställda på FRA sysslar med många olika saker och gör stora insatser som de aldrig kan berätta om.

Problemet är att myndigheten ibland agerat i en juridisk gråzon, där tillsynen varit närmast obefintlig. Det är inte konstigt att misstroendet spridit sig och nu kan sänka hela planeringen för att spana i kabel.

Tidigare har Rapport avslöjat hur FRA i mitten av 1990-talet intresserade sig för svenskar som hade kontakter med Ryssland. Numera handlar det, enligt Aftonbladets uppgifter, oftare om att avlyssna svenskar som heter "Mohammed" än "Mats".

Mikael Odenberg (m) hävdar att den nya lagen om signalspaning hindrar polisen att kringgå rättegångsbalken genom att använda FRA. Det är tveksamt, om man samtidigt läser lagen om försvarsunderrättelseverksamhet.

För att kunna bedöma hur det kommer att fungera måste vi få veta mer om hur FRA agerat hittills.

Advokatsamfundets Anne Ramberg har länge krävt en sanningskommission. Det är en central punkt inför riksdagsbehandlingen i höst.

En annan viktig fråga är hur känsliga personuppgifter hanteras i samarbetet med andra länder.

FRA byter data med utländska myndigheter, med hemliga regeringsbeslut som grund. Brittiska GCHQ och amerikanska NSA är två sådana partners. Enligt uppgifter till Aftonbladet får utländska myndigheter inte bara enskilda uppgifter, utan också stora datamängder som de själva kan gå igenom. Riksdagen borde lagstifta om att personuppgifter bara får lämnas ut om det inte finns någon risk att människors grundläggande rättigheter kränks.

Det är mindre politiskt känsligt för britter och amerikaner att spana på personer i Sverige än det är för FRA. Brittiska GCHQ har gett FRA en lista på 25 misstänkta al-Qaidaaktivister, skrev journalisten Martin Jönsson i sin genomgång år 2005. Hans källa uppgav att britterna kunde sköta mycket av övervakningen själva.

Frågan är hur FRA och svensk polis hanterar uppgifter från utländska myndigheters avlyssning av personer i Sverige. Det måste också regleras tydligare och kontrolleras av de svenska tillsynsorganen. Dessutom borde polisen se till att andra stater inte bedriver verksamhet i Sverige som står i strid med våra grundlagar.

Nu rör det på sig i FRA-frågan. Centerpartiet presenterar en ny modell och ordnar en utfrågning på fredag.

Då deltar bland annat Anders Eriksson, ordförande i säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Hans åsikter om lagstiftningen är säkert intressanta. Det vore utmärkt om han också kunde berätta att nämnden skaffat kopior av de dokument där polisen sägs begära avlyssning av svenskar utan tillstånd enligt rättegångsbalken.