Tyckarna gör rättning höger

Medieprofessor Kent Asp analyserar, pedantiskt och angeläget, journalistikens förhållande till politiken.

Härom dagen redovisade han den drastiska nedgången i mediernas valbevakning från 2002 till 2006: minus 25 procent för de största tidningarna.

Den krympande politiska rapporteringen präglas dessutom, som Asp klargjort, av ekonomi- och politikreportrar med högersympatier. Deras synsätt färgar av sig: medierna är alltmer borgerligt dominerade, enligt Asp.

Medieprofessorns budskap lyder något förgrovat: Tolkningsjournalistiken, med sina pretentiösa anspråk på opartiskhet, har brett ut sig på bekostnad av den redovisande. De ”tyckande” journalisterna har oftast värderingar som sammanfaller med politisk borgerlighet och, ännu tydligare, med företagareliten, understödd av ekonomiska teknokrater. Den alliansen skriver inrikespolitisk dagordning men hinner också med välvilliga hyllningar till USA:s krig runt om i världen.

Trendkänsliga så kallade ”omvärldsanalytiker” tolkar läget korrekt, när de väljer ut drivor av borgerliga skribenter som landets mest betydelsefulla.

Ändå, den politiska journalistiken fungerar en smula nyckfullt, som Asp påpekar. Journalistiken och politiken kan på nytt bli konkurrerande fält.

Den prognosen är omöjlig att överföra till mediebevakningen av ekonomi och arbetsmarknad, politikens själva bas. Börskrönikörer, ekonomijournalister och borgerliga ledarskribenter skriver sina apologier för det privata näringslivet, företagsägares dispositioner och mässar gärna om globaliseringens disciplinerande effekter på löntagarna och deras organisationer.

Perspektiven anläggs praktiskt taget alltid uppifrån och identifikationen med ägarintresset är stark. Journalistiken och kommentarerna placerar sig oftast i opposition till löntagarnas eller deras organisationers aspirationer. För närvarande pågår en tävling, färgad av social ignorans och gammeldags klassförakt, mellan de borgerliga tidningarna: kampen gäller vem som är grövst och mest primitiv i förföljelsen av LO?

Den gamle ”economic man” har väckts till liv av mediehögern och marscherar som kund genom sjukhus, skolor, dagis, kulturinstitutioner och universitet. Dessa områden, annars betraktade som samhälleliga institutioner och styrda av medborgarnas behov och beslut, ska bli företagsenheter.

Den dominerande borgerliga mediekåren kan knappt ge sig till tåls förrän välfärdssamhället, som vi känner det, knäckts och den politisk-demokratiska sfären tömts på än mer inflytande.

Förmodligen är landet på väg mot efterkrigstidens mest drastiska maktförskjutning, påhejad av borgerlighet, privat näringsliv, marknadsliberal teknokrati och växande supporterskaror i medierna. Som gjort för hård, granskande journalistik.