"Hamburgarna var bättre förr"

MAT & DRYCK

Den 7 maj 1996 intervjuade Aftonbladets Olof Brundin Tore Wretman, i samband med hans 80-årsdag. Här kan läsa delar av intervjun.

Om jag frågar vilken din favoriträtt är så svarar du kåldolmar, inte sant?

- Ja, jag brukar alltid säga det. Och det vore ju dumt att ändra på det gamla uttalandet efter alla år.

Då undrar jag i stället: Om kåldolmarna tagit slut, vad svänger du till då?

- Kokt, färsk oxbringa, med lite grönsaker och grejer. Det är gott, det!

Du började arbeta på krogen redan som 15-åring. Berodde detta möjligen på att du var en slarver i skolan?

- Nja, riktigt så enkelt är det inte. Det visade sig nämligen att jag var ordblind och på den tiden visste man ingenting om det. Det var svårt för oss som hade dom här problemen. Jag betraktades som lat och dum.

Hur har det gått att läsa alla recept genom åren, har det inte blivit fel ibland?

- Nej, jag har klarat mig ganska bra och det här med rättstavning går ju alltid att få hjälp med. Dessutom är det ju så att även om man är ordblind så kan man ju ha andra fördelar som människa. En professor i Frankrike lärde mig att hjärnan kompenserar ordblindheten med andra saker. Som konstnärlighet, till exempel.

Ditt största fiasko vid spisen, vågar du berätta om det?

- Det skulle jag gärna göra om jag haft något sådant minne som verkligen plågar mig. Men riktigt så illa har det väl aldrig gått.

Det vanliga i västvärldens hem är ju fortfarande att det är kvinnan som står vid spisen. Ändå är det män som blir mästerkockar och får medaljer och sånt. Hur kommer det sig, tror du?

- Det här med tävlingar i matlagning är ju ett nytt påfund. Det var väl först på 70- och 80-talen de kom igång på allvar. Men redan på 50-talet blev det faktiskt något av ett mode för männen att stå vid spisen. Det var i samband med mitt radioprogram "Novisen vid spisen" som karlarna plötsligt började intressera sig. Karlar som aldrig haft tanken på att gå in i köket tidigare.

Så där drog du ditt strå till jämställdhetsstacken?

- Ja, det var Folke Olhagen och jag som bidrog till det.

Lagade du dina ungars blodpudding?

- Ja, och jag lagar fortfarande mat hemma i köket i Frankrike.

När var du på McDonald's senast? Gillar du hamburgare?

- Jovisst, men det är egentligen ingenting jag tycker är underbart. Det är ju inte riktigt min skola, så att säga. Hamburgarna var bättre förr, när det inte var så mycket majonnäs och grönsaker och doningar på dom. En hamburgare för 40 år sedan var något helt annat.

Pannbiff, kanske?

- Ja, mer som pannbiff. Som lades på en brödskiva med ett stekt ägg ovanpå. Det var riktigt gott.

Hur har du det med galna ko-sjukan?

- Det låter ju hemskt, men jag undrar om det verkligen är så farligt. Rädslan verkar vara väldigt överdriven, men jag ska inte säga att man bara ska strunta i det. Det finns andra som kan de där frågorna bättre än jag.

Hur är det annars med hälsan, inga ålderskrämpor?

- Nja, man hänger väl inte med riktigt lika bra som förr. Men annars är det bra.

Du lär dricka whisky varenda dag. Är det ditt knep för att hålla igång livsandarna?

- Jag hör till dom människor som praktiskt taget aldrig drack alkohol förrän i 40-50-årsåldern, vilket torde betyda att någon alkoholist hinner jag aldrig bli. Och jag är ingen stor alkoholbrukare i dag heller.

Är det någon särskild whisky du vill rekommendera?

- Jag tycker mycket bra om whisky. Om den är skotsk, irländsk eller amerikansk spelar ingen roll.

Avslutningsvis den klassiska frågan till Tore Wretman. Stig Järrel spelade Ria Wägner och Lars Ekborg spelade dig i en revy på Folkan. Jag citerar Järrel rakt av:

"Säg mig Tore, var kommer själva hålen i schweizerosten ifrån?"

- Tja, jag får väl svara som Lars Ekborg gjorde å mina vägnar i revyn.

Ja, gör det!

- Dom kommer väl från Schweiz dom också.