Sötningsmedel – riktigt läskigt

Sukralos allt vanligare i ”osötad” mat

MAT & DRYCK

Läsk mot naturen?

Eller läsk med naturen?

Helt klart tycker i alla fall jag att det senaste sötningsmedlet är läskigt.

Jag har skrivit om sukralos tidigare. Det blir allt vanligare att läsken, yoghurten och ketchupen som skryter med att vara ”utan tillsatt socker” är sötade med sukralos.

Sukralos görs förvisso av vanligt socker – även om det går lika bra med lök – men sockermolekylerna manipuleras. Tre atomer i molekylen ersätts med kloratomer och resultatet blir ett naturfrämmande klororganiskt ämne.

Enligt en professor vid Chalmers, Göran Petersson, liknar sukralos mest DDT och dioxiner; några av våra värsta miljögifter.

Tillskyndarna av sukralos tycker att det är ett försäljningsargument att ämnet passerar genom kroppen utan att brytas ner. (Vilket inte är helt sant, enligt studier.)

Men då uppstår frågan: om sukralos passerar genom kroppen utan att brytas ner, vad ställer då detta konstgjorda ämne till med i naturen?

Miljöfaran är ingenting som prövas av Europeiska vetenskapliga kommittén för livsmedel.

På Naturvårdsverket är man bekymrad över att ingen har koll på hur sukralos påverkar miljön.

– Vi vet från Norge att det går ut i vattnet, alltså passerar reningsverken, säger Britta Hedlund på Naturvårdsverket.

Under 2007 ska därför sötningsmedlet granskas ur miljösynpunkt.

Och man tar sig för pannan. Hur, undrar jag, kan vi hålla på och stoppa i oss ett konstgjort ämne som kanske är farligt för miljön i stället för vanligt socker?

Samtidigt finns det ett fullkomligt naturligt sötningsmedel som utvinns ur en planta som heter Stevia. Stevia är ungefär 300 gånger sötare än socker, innehåller inga kalorier och passar för diabetiker.

I både Sydamerika och Japan används Stevia flitigt och har så gjort under lång tid.

Men i Europa är Stevia bara godkänt som tillsats i djurfoder.

Visst är det märkligt att det konstgjorda, patenterade sötningsmedlet kan bli godkänt medan det fullkomligt naturliga Stevia anses olämpligt för oss att äta?

Men så är också de konstgjorda ämnena värda 119 miljarder kronor per år.

Häpp!

Löst!

I kväll köper jag...

Fler krönikor:

Karin Ahlborg