Jag vägrar äta den svenska skitmaten

Länge har vi levt i villfarelsen att svenskt käk är mycket bättre än annan mat.

Jag är fortfarande beredd på att skriva under på att inget annat land i världen matchar oss när det gäller djurens välfärd och det är förstås värt en del.

Men det sorgliga är ju att svensk livsmedelsindustri lyckas sabba allt mervärde i de svenska råvarorna genom sin förbenade tillsatshysteri.

Jag läste Coops medlemstidning där deras chefsdietist beskäftigt lät meddela att tillsatser minsann inte är giftigt som ”somliga” får det att låta.

Nej, det är nog ingen som hävdar att alla tillsatser är giftiga men frågan är varför vi måste ha dem i mängder i vår mat.

Jag var i helgen i London och studerade intresserat utbudet hos tre av kedjorna.

Och tänka sig!

I detta land, som av ingen höjts till skyarna för sin kokkonst, dignar hyllorna av skinka som inte är annat än skinka och kryddor.

Rostbiffen är rostbiff och krabbröran innehåller bara krabba, majonnäs, ägg och kryddor.

Färdigmatens ingredienslistor låter som recept ur fina mattidningar utan en tillsats i sikte.

Och allt detta utan att maten är dyrare än i Sverige utan tvärtom.

Så, hur är det möjligt att det kan fungera i England medan vi i Sverige har 13 olika tillsatser i en simpel skinka och det faktiskt inte ens är möjligt att hitta en vanlig skinka i en vanlig affär.

Inte ens den utmärkta färdigmaten från Gooh, Lantmännens och Operakällarens samarbete, kan tydligen tillverkas utan en mängd tillsatser fastän både Mark&Spencer och Waitrose lyckas.

Charkuterier från Italien och Tyskland är skönt befriade från glutamat och konsistensgivare.

Så, ajöss svenskt käk och välkommen hem till mig all riktig mat från världens övriga hörn där mat fortfarande är mat och inte en kemilåda.