Nervgift i maten – nej tack!

Glutamat är under luppen – efter fett- och sockerkrigen.

Men frågan om glutamat är så enkel att alla kan säga ”nej, tack” utan att förlora något.

Smakförstärkaren glutamat är en tillsats som tillverkarna använder för att få maten att smaka mer, det hörs ju på namnet.

Men konstgjord glutamat har varit omdiskuterad i tiotals år. I stora doser kan det fungera som ett nervgift och drabba den som är känslig i form av huvudvärk, svettningar och illamående. Det brukar beskrivas som CRS, Chinese restaurant syndrome, eftersom asiatisk mat ofta innehåller mycket glutamat. I djurförsök uppträder värre saker: synproblem, fetma och olika beteendeförändringar.

Och vår mat innehåller alltmer glutamat.

Häromveckan skrev jag om påläggsskinka där Pärsons satt piff på sin vattenskadade skinka med glutamat.

Det enkla är att glutamaten inte behövs.

Ett axplock från butiksrundan i går:

  Icas kassler innehåller glutamat men inte Bröderna Carlssons kassler.

  Icas kylda asiatiska wok men inte Annikkis kylda kyckling&nudlar.

  Charkmästers ostwiener är glutamatstinn men inte Lithells kalaswiener.

  Pärsons rökta skinka innehåller glutamat medan Scans rökta skinka är utan.

  Santa Maria taco dinner kit har smakförstärkaren fast Icas taco dinner inte behöver den.

  Å andra sidan måste Icas fiskbullar i hummersås stagas upp med glutamat och Abbas fiskbullar i skaldjurssås klarar sig utan.

Det är helt snurrigt. Uppenbarligen går det att göra den mesta maten utan glutamat och jag misstänker skarpt att glutamaten bara finns för att dölja dåliga råvaror eller för liten mängd råvaror. En köttfärsbiff som bara innehåller en yttepyttedel köttfärs måste ha billig glutamat i sig för att kunna fortsätta låtsas att den är gjord av köttfärs.

Så, sätt luppen för ögat och jaga smakförstärkare med E-nummer mellan 620 och 640. Och kolla om det står något med glutamat någonstans.

Eländet ska väck!