Vinstvarningen illavarslande – för hela Sverige

MIN EKONOMI

Förra året tjänade Ericssons vd Kurt Hellström drygt 64 000 kronor – varje arbetsdag. Hans chef Lars Ramqvist fick nöja sig med knappt 56 000 kronor.

Nu tvingas den välavlönade ledarduon flagga för storförluster, börskursen rasar.

Hur illa är det?

Ericssons starke man är Lars Ramqvist som sedan årsskiftet enbart är styrelseordförande. Tvåa i rang är vd:n och nyblivne koncernchefen Kurt Hellström.

Tillsammans kvitterade de under förra året drygt 31 miljoner kronor i lön, arvoden, förmåner från Ericsson. Det är en mycket hög summa men återspeglar kanske inte bara att 2000 var ett bra år för Ericsson. Utan också den extremt viktiga roll som företaget spelar för Sverige.

I direktörskretsar är det populärt att ge lön efter prestation. Tanken är att herrarna ska anstränga sig lite extra för att tjäna ännu mer pengar än de annars skulle gjort.

Idén tycks inte ha spritt sig till Ericsson. Endast 222 000 kronor av Kurt Hellströms inkomster härrör från ett bonusavtal. Lars Ramqvist fick inte en enda krona i bonus.

Om den i stort sett prestationsfria lönesättningen överlevt till i år kan Ericssons ledarduo vara trygg på åtminstone en punkt. Deras väl tilltagna löner påverkas inte av gårdagens omtumlande vinstvarning.

Förra året gjorde Ericsson en redkordvinst, efter skatt tjänade företaget 21 miljarder. Nu tror företaget att man bara under de tre första månaderna i år har förlorat omkring 5 miljarder. Vad betyder det för helåret 2001? Ingen ställer frågan högt.

Vinstvarningen är mycket illavarslande. Inte bara för storägare som Investor och Industrivärden. Utan också för rader av svenska småsparare som satsat sina pensionspremier i fonder med mycket Ericssonaktier.

Men framför allt är beskedet dåligt för Sverige. Nordbankens ekonomiska sekretariat gjorde förra året en studie av hur viktigt företaget var för landet och kom till följande häpnadsväckande resultat:

En femtedel av BNP-ökningen berodde på Ericsson.

En sjundedel av exporten kom från telefonjätten.

Mer än var hundrade anställd fick sin lön direkt av Ericsson.

Ericssons betydelse för Sverige kan alltså knappast överskattas. Det är utan tvekan landets största och viktigaste företag, när det går bra för Ericsson går det bra för Sverige. Omvänt drabbar dåliga tider för Ericsson hela den svenska ekonomin på ett sätt som borde göra åtminstone finansminister Bosse Ringholm nervös.

Ändå är Ericsson knappast ett svensk företag längre. Över hälften, 55 procent, av aktierna ägs utanför Sverige. Sex av tio anställda jobbar i andra länder. Och en tredjedel av styrelsen, som för övrigt kritiserats för att vara både enkönad och ålderstigen, är hämtade från den internationella scenen.

Om två veckor har Ericsson bolagsstämma. Trots att börskursen gick ner med 21 procent förra året hade det förutsättningar att bli en livad tillställning där ledningen hyllades för rekordvinsten.

Nu är risken överhängande att det blir en nervös förträff inför delårsrapporten den 20 april. Där presenteras de definitiva förlustsiffrorna för första kvartalet. Och en prognos för andra. Hur ryslig läsning blir det?