Astra Zeneca-affären svärtar ner ännu mer

MIN EKONOMI

Guldpensionerna i Astra Zeneca svärtar ner den tidigare helgonförklarade Percy Barnevik ytterligare.

I ännu ett av Wallenbergsfärens bolag har han beviljat cheferna furstliga villkor.

I förrgår var Jacob Wallenberg upprörd. På en presskonferens försökte han förklara hur det kunde komma sig att Percy Barneviks pension på 930 miljoner kronor inte upptäckts förrän nu.

Han hänvisade till Wallenbergbolagens praxis att inrätta särskilda kommittéer inom styrelserna för att öppet och rejält klara ut direktörernas löner, pensioner och andra förmåner. Att ABB slunkit genom nätet berodde på att kommittén där inrättats först 2001.

Spred guldkantade förmåner till chefer

Nu visar det sig att ännu ett av Wallenbergs bolag beviljat toppcheferna pensioner som skulle göra drottningen av Saba grön av avund. Astra Zenecas första och hittills enda styrelseordförande heter Percy Barnevik och är därmed den som har det yttersta ansvaret för pensionsavtalen.

Wallenbergs predikar måttfullhet och ansvarstagande. Men den som till i förrgår var imperiets mest centrala direktör sprätte guldkantade förmåner omkring sig som en frigående höna. I alla fall till sina chefskompisar.

Percy Barnevik gav sin efterträdare i ABB Göran Lindahl en pension på 530 miljoner. Tom McKillop, vd i Astra Zeneca sedan starten 1999, får enligt Dagens Industri 150 miljoner om han lever till 85. Håkan Mogren, vd i föregångaren Astra och vice ordförande i Astra Zeneca, får 160 miljoner.

Avslöjandena om ABB:s och Astra Zenecas rekordpensioner liksom kartellen inom byggindustrin kommer lägligt för statsminister Göran Persson.

Näringslivet tillhör inte hans närmaste vänkrets. Inför förra valet gick 101 direktörer till frontalangrepp mot regeringen. Den bedrev en politik som missgynnade de svenska företagen jämfört med konkurrenterna i utlandet.

Debattartikeln ledde till en lång, och för regeringen besvärlig, diskussion om företagsklimatet i Sverige.

Näringslivet skadeskjutet

Sent i höstas såg det ut som historien skulle upprepa sig. 1997 var det Industriförbundets nu avlidne ordförande Bert-Olof Svanholm som höll i taktpinnen. Nu tog hans efterträdare, Svenskt näringslivs ordförande Sören Gyll, till orda. Förutsättningarna för att driva företag i Sverige lämnade mycket i övrigt att önska, sa han.

Att fortsättning skulle följa behöver man inte vara konspiratoriskt lagd för att begripa. Varför skulle inte näringslivets toppar pressa ur regeringen ett eller annat löfte inför valet? Det gör ju alla andra intressegrupper med stinna opinionsmuskler.

Därför är avslöjandena om rekordpensionerna som grädde på moset för Göran Persson. Liksom avslöjandet att stora byggbolag, bland andra NCC, misstänks för att ha drivit upp priserna genom ett olagligt prissamarbete.

Skandalerna har skadskjutit näringslivet som politisk maktfaktor. Det är inte läge att kräva sänkta skatter när man misstänks för lagbrott eller beviljar pensioner i mångmiljonklassen.

Då tar man plats i korgen och håller tyst. Ett tag åtminstone.

Lena Mellin