Här missar Barnevik sin stora chans

Barnevik kunde ha lovat betala tillbaka en del av sin 900 miljonerspension

MIN EKONOMI

Percy Barnevik hade en gyllene chans som han inte tog. Att direkt i tv säga att han är beredd att betala tillbaka en del av 900-miljonerspensionen.

Man anar ett maktspel i den högre skolan.

Martin Ebner heter en schweizare som är störste ägare i ABB. Han är inte omtyckt. Varken av förre ordföranden Percy Barnevik eller styrelsemedlemmen Jacob Wallenberg.

Ebner är inte bara storägare i ABB. Han är det också i familjen Wallenbergs maktbolag Investor. Där har han, till skillnad från ABB, ännu inte tillskansat sig någon styrelsepost.

Barneviks gloria har ramlat ner runt halsen

Martin Ebner förefaller att vilja komma åt familjen Wallenberg. Antingen för att han inte gillar dem personligen, eftersom de inte vill ha in honom i styrelserummet, eller för att han tycker de är dåliga ägare.

Låt oss leka med tanken att Percy Barneviks gigantiska pension, som ju trotsar all beskrivning, blev ett välkommet verktyg för Ebner. Det skulle ju förklara varför den blev en affär först dryga fem år efter Barnevik lämnade vd-posten i ABB.

I så fall har Martin Ebner använt pensionsverktyget framgångsrikt. Barneviks gloria har ramlat ner kring halsen på honom och familjen Wallenberg distanserar sig med raska kliv från sin gamla fixstjärna.

Maktspel i den högre skolan skulle kunna vara förklaringen till varför Percy Barnevik inte gjorde det självklara. Att i Lars Adaktussons tv-intervju förklara sig beredd att betala tillbaka en del av pensionspengarna. Slåss man på den här nivån gäller det att inte visa korten. Inte ens när den egna hedern står på spel.

Percy Barnevik kom annars själv in på anledningen till att hans pension väckt sådant uppseende, förutom förmånens obegripliga storlek. Pensionen sparar man till för att "ha en hygglig standard på gamla dagar".

"Pensionär" - men tjänar 16 miljoner

Men Barnevik blev inte pensionär när han lämnade vd-jobbet i ABB. Han blev styrelseproffs, bland annat ordförande i just det bolag varifrån han lyfte sin pension. Så sent som förra året tjänade Percy Barnevik minst 16 miljoner kronor i styrelsearvoden. Det var alltså en i högsta grad aktiv man som kvitterade ut sin mångmiljonpension.

Särskilt ångerfull över att pensionen blev vida högre än någon sannolikt kunnat föreställa sig verkar dock inte den förre ABB-chefen.

Det han ångrar är att det inte var "mer transparens". Pensionsavtalet borde kort sagt varit känt även utanför den trånga krets som satt sina signaturer på papperet.

Vi i Europa är så avundsjuka

Pensionsavtalet borde haft något slags tak, eller "limit" som det heter på direktörsspråk.

"Med den mentalitet som finns i Europa måste man ha den begränsningen". I klartext betyder det att vi är vi så avundsjuka i Europa att det måste finnas gränser som inte krävs i USA.

Det pensionskontrakt som Percy Barnevik själv utformade ville han inte tala om alls. Det gäller efterträdaren Göran Lindahls 530-miljonerspension som inte heller förefaller ha haft någon "limit". Varför, undrar man.

Den kungliga europeiska avundsjukan borde Barnevik ha upptäckt 1996, ett eller två år innan han började omförhandla pensionsavtal med direktörer inom Wallenbergsfären i Sverige.

Världen utvecklas, synsätten förändras, sa Percy Barnevik i går. Till det bättre får man hoppas.