Drack vin för en halv miljon - avskedades

MIN EKONOMI

LONDON

Sex aktiemäklare från Barclays Capital i London gick ut för att fira en kväll i juli förra året.

Sommarnatten var varm och humöret på topp och grabbarna beslöt sig för att slå på stort.

Så det blev några årgångsviner på tjusiga Gordon Ramsay"s Petrus restaurang.

skål gubbar! Finansvalparnas krognota - på 660 000 - blev för mycket för banken. (Arkivbild)
Foto: ROBERT JOHANSSON
skål gubbar! Finansvalparnas krognota - på 660 000 - blev för mycket för banken. (Arkivbild)

Efter lite uppvärmning beställdes det in en flaska 1947 års Chateau Petrus. Den kostade 184 500 kronor.

Sen togs det in ett par flaskor något sämre årgångar av samma vin, 1945 och 1946, för 174 000 kronor respektive 141 000 kronor.

Grabbarna trappade sen ner med en lättdrucken 1982 års Montrachet för 21 000 spänn. Och rundade av med ett litet nätt dessertvin för 138 000 kronor.

Notan gick till slut på 660 000 kronor - då ingick också ett paket cigaretter för 80 kronor.

Krögaren bjöd på käket.

Notan gick till banken

En bra bit över en halv miljon för några flaskor vin. Men vad då? Banken betalar. Notan skickades följaktligen in till Barclays av de sex finansvalparna.

Men de fick ändå betala den själva. Dessutom blev publiciteten alldeles för pinsam för banken.

I dag har fem av av de sex fått sparken. De mister jobb som gett dem ungefär 15 miljoner kronor i årslön. En av de fem avskedade, Dayananda Kumar, har mage att skratta åt det hela.

- Hela situationen är väldigt kul, för jag råkar nämligen vara helnykterist, säger han till Evening Standard.

"Jag bryr mig inte"

Nykterist eller inte - Kumar slängde ändå in 135 000 kronor för sin del av notan. Grabbarna delade nämligen upp den.

- Äh, jag bryr mig inte. Det är ett tag sen jag lämnade banken, säger Kumar från sin 15-miljonersvåning vid Hyde Park.

- Enda anledningen till att det blev liv om det här är att det kom till pressens kännedom, tillägger han.

Banken säger å sin sida att de alltid betraktar de anställdas notor som en intern angelägenhet, men att den nu var bestört över den dåliga publiciteten.

Peter Wennman