Det är inte konstigt att vi är världens sämsta prutare

MIN EKONOMI

Börja pruta, manar Konsumentverket. Men en liten varningslampa blinkar bredvid uppmaningen: Bara för att en vara är billig ska den inte vara dålig eller gå sönder efter en timme. En sexåring som sparat två veckopengar för att köpa en leksak som pajar direkt ska kunna lita på att hans föräldrar kräver hans rätt som konsument.

Men många är för fega mot handlarna. Jaja, köttet var lite senigt men det var ju i alla fall billigt!

Inte så konstigt kanske att svenskar är världens kanske sämsta prutare.

Själv skickar jag tillbaka dålig mat på restauranger, går tillbaka till Ica med rutten sallad, skäller på Konsums utgångna ostar. Men pruta, det är jag värdelös på. Ingen kan säga att jag inte försökt fynda men många kan intyga att jag misslyckats.

Mexiko City 1990 - minns ni de tjocka, bubbliga glasen med en mörkblå rand som var så populära? När jag hade lyckats pruta från 40 kronor/styck till 2 kronor/styck drabbades jag av tillfällig prutmani och fortsatte att pruta och pruta och " då stängde mexikanen butiken. Bara sådär.

Atlanta 1996 - en het sommar som krävde Ray-Ban solglasögon för 1 200 kronor. Tyvärr försvann de under en nattlig taxifärd och fick ersättas av ett nytt par för 1 200 kronor. När jag landade på Landvetter igen sålde flygplatsbutiken ut samma modell för 800 kronor.

London 2001. Tropisk hetta låg över city och skorna klämde. Medresenärerna gick på ligafotboll - jag till luftkonditionerade varuhuset Harrods. Priset på de trendiga sandalerna förblir hemligt. En ledtråd är att man får gå gratis på Harrods toaletter om man handlat för 150 pund. Jag fick kissa flera gånger.

Den enda prutning jag tjänat på har varit någon annans.

Min färgblinda sambo lyckades förra året få rabatt på ett par byxor. Orsaken kan ha varit färgen. Den kakigrönbrungula nyansen färgade i tvätten av sig på våra finaste handdukar. Fyndbyxorna förvandlades till hutlöst dyra sedan han tvingats köpa nya handdukar. Samt badrumsmatta.

Sedan har vi det senaste fiaskot.

NK, Stockholm 2003. Jag shoppar i bilder och just dessa bikini tycktes som gjorda för destination Korsika. Efter två timmars beslutsångest slog jag till på alla tre färgkombinationer. Sambon fick en chock när han råkade se prislappen på en överdel. Vad han inte visste var att underdelen kostade lika mycket. Och att bikinin hade två systrar.

Efter tredje semesterdagen sprack ena spännet på en vacker korsikansk klippa. Detta ledde till hån av sambon samt efterföljande förhandlingar med NK om kvalitet versus pris.

Otur i shopping är nämligen inte samma sak som korkad konsument.

Enligt konsumentköplagen ska en felaktig vara repareras eller bytas ut mot en ny. Och det är i första hand kunden som bestämmer.

Samma sak gäller den svåra konsten att pruta:

Det enda riktiga priset är det kunden är beredd att betala. Inte en krona, peso, pund eller euro mer.

Britt Peruzzi