Bilden av Sveriges lågkonjunktur

1 av 3
Mäklarens prospekt ligger orörda på köksbänken och det är nästan tomt i bostadsrätten på Dalagatan. Lägenhetsvisningen i Stockholm i går är ett tydligt tecken på lågkonjunkturen. Få vågar köpa nytt hem för miljoner när de inte vet hur länge jobbet finns kvar.
MIN EKONOMI

Om ni fortfarande inte tror att det är tvärstopp så titta på den här bilden.

Den tog Aftonbladets fotograf Andreas Bardell på Dalagatan i Stockholm i går.

Vad då? säger ni. Det är ju bara en lägenhetsvisning.

Just det.

Var är kunderna?

Och var är – mäklaren?

För bara några månader sedan hade de potentiella köparna köat ute i trapphuset. Hallen i den fina trerummaren hade varit full med främmande skor och nyfikna par, ensamstående med välbetalda jobb och äldre par som sålt villan i förorten hade nyfiket kikat i garderober, känt på köksluckor och glott in i badrummet.

I lägenheten stod Ulrica, 20 på lördag, som sedan en månad arbetar som koordinator hos den stora fastighetsmäklaren. Det är ett finare ord för assistent.

Han tänkte inte köpa

Mäklaren själv kom inte till visningen, och det är inte så konstigt:

Där gick en ensam kvinna som snabbt försvann. Där gick Ulrika Johansson och Patrik Thölin som tänker sälja sin villa i Älvsjö. De var förtjusta i lägenheten men när UIrica frågade om hon fick anteckna deras namn sa de nej.

– Planlösningen går nog att ändra, försökte Ulrica.

– Vi vill ha ett rum till.

Oj – där kom en karl. Kanske en kund. Han gick med bestämda steg in i köket, öppnade luckor och frågade vad det var för fabrikat.

– Jag tror att ägaren har gjort det mesta själv, sa Ulrica.

– Schysta lägenheter kan man titta på bara för inredningens skull, sa mannen som berättade att han är revisor.

Nej, han tänkte inte köpa något. Däremot funderar han på att bygga om sitt eget kök.

Han försvann in i badrummet samtidigt som en man i grå kritstrecksrandig kostym trädde in.

– Jag la ett bud på fyra miljoner för en vindsvåning på 80 kvadratmeter förra helgen, sa han. Den fick jag inte. Säljarna förväntade sig mer.

Nu hade han lagt ett bud på denna lägenhet, 3,95 miljoner för 79 kvadratmeter, men han verkade uppriktigt sagt inte särskilt intresserad. Det kanske berodde att prospektet från mäklarfirman Erik Olsson kallar 3,95 miljoner för ”budstart”.

Vad händer om det bara är en som lägger ett bud? Då blir det ju ingen start.

Ulrica packade ihop sina papper och fortsatte till nästa lägenhet som låg på Upplandsgatan. 120 kvadratmeter. Budstart 6,2 miljoner kronor.

Övermodigt och tragiskt

Det finns något övermodigt i ett ord som budstart. Det säger att detta är en marknad där folk trängs i dörröppningen och viftar med checkblocken: Låt mig köpa! Låt mig köpa!

Lika övermodigt som ordet budstart är, lika tragisk är en lägenhet som ska säljas för minst 6,2 miljoner och som ingen vill ha.

På köksbordet ordnade Ulrica prydligt en mäklares alla redskap:

Prospekt, bostadsrättsföreningens årsredovisning, den frånvarande mäklarens visitkort, en miniräknare, tumstock (för misstänksamma kunder), kompass (för ännu mer misstänksamma kunder), samt en broschyr från Nordea.

Visningen började klockan 18.30 och skulle pågå en halvtimme.

Klockan 19 packade Ulrica ner sina orörda attiraljer. Då hade blott Ulrika och Patrik som vi mötte redan på Dalagatan visat sig (de var inte intresserade); det kom en dam som letade efter något åt sin dotter och som rynkade på näsan; en projektledare i IT-branschen som verkade halvintresserad; en man i mörk kostym som inte sa något; ett par vadderade Barbourjackor som inte ville skriva upp sig på listan över hugade köpare; två kvinnor med en baby som tackade nej till att bli kontaktade vid eventuell budgivning.

Festen är slut

Denna uppräkning säger mer än tusen analyser från chefsekonomerna på de stora bankerna.

Den säger att festen är slut och att gästerna har gått – eller snarare, de kom inte.

Och ute regnade det.