Tekniker sa upp industriavtalet

Träder i kraft i höst

MIN EKONOMI

Teknikföretagen har i dag sagt upp industriavtalet.

Uppsägningen träder i kraft den 31 oktober i år.

Orsaken är att flera parter på arbetsmarknaden inte respekterade industrin som normbildare i avtalsrörelsen.

"Det är nu viktigt att alla parter tar en förutsättningslös diskussion om hur den framtida lönebildningen inom industrin ska ske och vi utesluter inte att någon form av förhandlingsavtal blir aktuellt även i framtiden", skriver Anders Narvinger, Teknikföretagens vd i ett pressmeddelande.

Teknikföretagen är den största arbetsgivarorganisationen i industriavtalet. Avtalet har ansetts som en stor framgång för den svenska lönebildningen sedan det kom till 1997. Avtalet kom bland annat till i spåren av den huggsexa som hade präglat arbetsmarknaden på 1980-talet.

Knakat i samarbetet

De parter som bland andra ingår i industriavtalet är förutom Teknikföretagen som nu lämnar, Skogsindustrierna, Stål- och metall, Industri- och kemigruppen samt de fackliga motparterna IF Metall, Pappers, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer.

I årets avtalsrörelse har det knakat ordentligt i samarbetet. Bland annat gick tjänstemännen sin egen väg och tecknade avtal före LO-facken. Även inom LO-förbunden har det förekommit tidvis häftig kritik för att några gått före och skrivit avtal med arbetsgivarna innan alla varit klara.

”Konstig åtgärd”

LO:s största fack i industriavtalet är IF Metall. Förhandlingschefen tror inte att Teknikföretagens agerande betyder slutet för industriavtalet.

– Jag gör inte den tolkningen att de lämnar avtalet. Men det är en konstig åtgärd, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Han anser att det är dumt att säga upp avtalet och sen vilja förhandla om ett nytt, i stället för möjligtvis tvärtom.

Uppsägningen skapar instabilitet för lönebildningen i industrin.

– Och det är inte vad industrin behöver just nu, säger Säikkälä.

”Spelar ett högt spel”

Även om det till följd av konjunkturen knakat en hel del i årets avtalsrörelse i industrin tycker att Säikkälä att industriavtalet på det stora hela har fungerat bra. Han undrar i en retorisk fråga vad som hade hänt i årets lönerörelse om industriavtalet inte hade funnits.

Teknikföretagen spelar ett högt spel, anser det största facket inom Industriavtalet, Unionen.

Precis som IF Metall kritiserar Unionen arbetsgivarna för att lämna avtalet i stället för att hitta lösningar för förbättringar inom ramen för gällande avtal.

"Vi utgår från att vi gemensamt på bred front står upp för grunderna och tankarna i Industriavtalet. Motsatsen vore ansvarslöst och förödande för våra svenska företag och svensk ekonomi", skriver Unionens förbundsordförande Cecilia Fahlberg i ett pressmeddelande.

– Jag tycker att det är olyckligt, säger Bengt Huldt, vd för Stål- och metallarbetsgivarna.

Och han är rädd för att Teknikföretagen mer eller mindre vill skrota industriavtalet, inte bara göra mindre förändringar.

– Jag upplever att de vill komma bort från industriavtalet och börja med ett blankt papper, säger Huldt, som blev informerad om beslutet på onsdagskvällen.

Tycker avtalet fungerar

För Stål- och metallgruppen är det inte aktuellt att säga upp avtalet. Och Huldt tror inte att de andra arbetsgivargrupperna tänker göra det heller.

– För oss ligger det inte i korten, säger han.

Och även om det behövs förändringar, tycker Bengt Huldt ändå att avtalet fungerar. Det finns en industrinorm i lönebildningen som de andra parterna i stort sett ändå följt. Sen finns det fack som inte har gjort det.

– Men lojaliteten med det satta lönemärket har inte så mycket med industriavtalet att göra, säger han.

Ville inte störa förhandlingarna

Det var för ett halvår sedan, när facken presenterade sina avtalskrav inför årets förhandlingar, som Teknikföretagen beslutade sig för att lämna Industriavtalet.

– När det också i år stod klart att Industriavtalets parter i förhandlingarna också ska tillvarata inhemsk skyddad verksamhets löneanspråk var det ett grundskott för Industriavtalet, säger Narvinger.

Men för att inte störa avtalsförhandlingarna har man valt att avvakta med att verkställa uppsägningen tills de flesta avtal inom industrin är klara.

Teknikföretagen anser att Industriavtalet allt mer kommit att likna tidigare centrala avtal mellan dåvarande SAF och LO, med den så kallade insamlingsmodellen med bland annat kvinnopotter. Det är en utveckling man inte vill medverka till.

– Vi tror inte på den här formen av samordning, säger Narvinger.

Industrins förhandlingar ska ske enligt industrins förutsättningar, handelns utifrån deras förutsättning och så vidare, menar Teknikföretagen.

”Förödande med höga lönelyft”

Men om detta resulterar i att handelns lönelyft blir dubbelt så höga som industrins vad händer då?

– Långsiktigt vore det förödande men det kan inte styras av andra än handelns parter. Samtidigt måste den konkurrensutsatta industrin vara den som sätter märket, det är den som drar in pengar till landet, säger Narvinger.

Men det är inte bara den hårda samordningen mellan LO-facken som kritiserats. Också arbetsgivarnas samordning har ifrågasatts.

– Men den har tvingats fram av samordningen på LO-sidan, menar Narvinger.

”LO:s fel”

Det är LO:s fel att Industriavtalet är på väg att spricka, anser Svenskt Näringsliv (SN).

"Teknikföretagens uppsägning av Industrins samarbetsavtal måste ses mot bakgrund av att LO-förbunden inte lever upp till avtalets intentioner", skriver SN:s förhandlingsansvarige Christer Ågren i ett pressmeddelande.

Flera LO-förbund har hela tiden ifrågasatt Industriavtalet, konstaterar Ågren.

Nu gäller det att arbetsmarknadens parter inom industrin för framtiden hittar former för löneutvecklingen.

"En viktig aspekt blir också att säkra att den ordningen blir respekterad av övriga sektorer så att vi inte får hemmamarknadsförbund som ständigt, via varsel och strejker, tilltvingar sig villkor som de som måste konkurrera med vår omvärld inte har råd att ta på sig", skriver Ågren.

TT