Dagens namn: Bartolomeus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Mitt företag

De skräddarsyr kostymer – på nätet

Hollywoodfilmer, Säpoagenter, studenter som tar examen. Suitopia gör kostymer åt alla. Men grundarna själva är inga designers.

– Visst har jag blivit mer intresserad. Men vi är inriktade på själva affärerna.

Lars Olsson fick en idé. Han hade sett hur resande kostymförsäljare från Hong Kong eller Thailand gjorde turné i världens kostymtätaste platser, till exempel Wall Street i New York eller London. Väl på plats slog försäljarna upp ett portabelt skrädderi i ett hotellrum och tog emot kunder. Mått togs, tyg valdes och försäljarna reste sedan vidare. Fem månader senare, ibland upp till ett halvår, var kostymerna färdiga.

Lars kände att här fanns det utrymme för optimering. Varför behövde det ta så lång tid? Varför var kunderna tvungna att besöka försäljaren? Kunde inte allt skötas via en webbsida istället? Och behövde det verkligen vara så dyrt?

Tillsammans med Aleksander Lund och en grupp med vänner lanserade han Suitopia 2007. Alla hade en bakgrund inom finansvärlden och var vana kostymbärare.

På företagets hemsida fick besökaren hjälp med att ta alla mått en skräddare behöver och att välja tyg. Beställningen skickades till skräddare och 2-3 veckor senare hade kunden sitt färdiga plagg på hallmattan.

Idag skickar Suitopia ut kostymer kors och tvärs över världen. De har en egen fabrik i Vietnam och kunder i 88 länder. De syr också kläder till filmproduktioner och musiker. Numera har företaget även en egen butik i centrala Stockholm.

Mitt Företag har pratat med Suitopias Aleksander Lund och Peter Holmgren om kostymmode, Hollywood-produktioner och hur man ror hem en offentlig upphandling.

 

Kläder är en produkt många gärna ser och prövar innan ett köp. Hur går skräddarsydda specialplagg ihop med webbförsäljning?

Aleksander: Det har varit vår största utmaning, att övertyga folk att våga. För att göra det måste vi vara så trovärdiga som möjligt. Webbsajten måste vara enkel att använda, måttbeskrivningarna ska vara lätta att förstå och vi måste leverera väldigt bra. Vi har lagt märke till kunder som besökt sajten, valt plagg och tyg. Men när de väl kommer till måttagningen, då droppar det av.

Berätta lite mer om kunderna, vilka är de?

Aleksander: Merparten är män mellan åldrarna 22-40. Men vi har en hel del unga kunder också. Bland annat studenter som ska ha kostym till examen. Några är äldre än 40 och vi syr även en del kostymer åt kvinnor. Och de kommer från hela världen, stora länder och små. Vi har haft kunder från Falklandsöarna, Västra Samoa.

Peter: …och vi säljer även kostymer till Thailand och Indien, vilket jag personligen inte förstår.

Varför inte?

Peter: För att de har så mycket lokal skräddarkultur. Anledningen till att vi i Sverige inte köper så mycket lokalsytt är för att det är svårt att hitta något lika billigt och välsytt.


Aleksander: Det är ganska roligt när vi säljer en kostym till ett litet land och så plötsligt dyker det upp fler beställningar från samma plats. För två månader sedan fick vi en beställning från Grönland. Snart efter kom det fem beställningar till och vi tänkte ”Oj, det var konstigt”. Och så plötsligt kom det ännu fler mail, med samma deadline. Alla skulle på samma bröllop, visade det sig.

Det känns som att kostymer kanske är ett storstadsfenomen, eller?

Peter: Nej verkligen inte. Ju mer isolerade i vildmarken kunderna är, desto trognare är de. Sen vill ju människor ha kostym när de ska på fest eller evenemang, oavsett var de bor.

Är ni klädintresserade?

Aleksander: Jag jobbade som konsult innan och hade kostym varje dag. Så visst blev jag lite intresserad. Men vi är nog egentligen mer inriktade på själva affärerna än kläderna. Nu samarbetar vi med ett designpar. Tanken är att de ska stå för själva expertisen. De kan alla detaljer, mönsterkonstruktion, vad som måste tweekas och justeras. Vi är inte designers.

Om ni inte själva är designers, hur vidareutvecklar ni då ert sortiment?

Peter: Vi har som mål att vi ska lyssna på kunderna. Det var kunder som till exempel föreslog bröllopsprodukter, det var kunder som kom med önskemål om nya tyger. Så vi tillhandahåller möjligheten och försöker göra den så stor som möjligt.

Aleksander: Men inte heller för stor. Vi hade kunnat lägga upp tvåhundra designval. Men det hade ingen pallat med. Man vill ha en ganska lagom valmöjlighet så att man inte sitter tre timmar framför datorn för att fixa med sin kostym.


Ni har även gjort kostymer till filmproduktioner. Berätta lite mer om det.

Peter: Hunger Games var den första filmen, men vi är osäkra på hur det egentligen började. Sedan dess har det varit tyst från den personen tills att han för ett litet tag sedan hörde av sig igen om några nya filmproduktioner. Det är inte riktigt klart ännu så vi får se om det blir något. Men vi har gjort kostymer till andra svenska och europeiska produktioner efter det.

Vilka kostymer i filmen är det ni har gjort?

Aleksander: Oj, det var 140 stycken så de syns nästan varannan minut. Vi fick gå på premiären och såg någon hela tiden. ”Oj, titta där. Och kolla, där är en till!”.

Peter: De ville mest ha färgglada kostymer. Så i filmen är det framför allt de trendiga människorna i huvudstaden.

Aleksander: Det han sa var att han googlat just ”pink suit” och då var vi högst upp i sökningen.

Vad är skillnaden mellan större produktioner och privatpersoner, förutom då att själva ordern kanske är större?

Peter: Det beror på hur mycket av arbetet de gör. Om de gör jobbet via vår hemsida är det ingen skillnad alls. Men får vår kundansvarige ett excellark med 150 mått måste han sitta och knappa in dem manuellt, då är det mycket mer jobb. Och är det specialbeställningar som våra maskiner inte är konstruerade för, så blir det så klart ännu mer jobb. Hunger Games ville ha kostymer utan slag, för att de skulle se futuristiska ut. Och då måste vi förklara det för vår skräddare och gå igenom hur vi ska gör.

Aleksander: Ibland får vi in väldigt speciella önskemål. En person som skulle vara med i australiensiska X-Factor ville ha en kostym som var ena halvan vit och andra halvan svart med ett stort brodderi av Elton Johns ”Rocket Man”-omslag på ryggen. Men det lyckades vi leverera, och det blev ju bra till slut.

Det låter som många rätt lättsamma projekt. Men man kan ju uppleva kostymvärlden som rätt stel med näsan uppe i vädret.

Aleksander: Det har jag själv märkt de gånger jag varit inne i en klassisk kostymaffär. Då har jag träffat en äldre herre som såklart vet allt bäst. Därför har vi sagt åt vår butikspersonal att vara så tillmötesgående det går. Vill kunden ha en rosa kostym, ja då fixar vi det. I slutändan är kunden den som ska bestämma. Vi ska inte stå där och säga ”nej, men det där kan du inte ha på dig”.

Ni tilldelades en offentlig upphandling från SÄPO, berätta hur det gick till.

Peter: Vi såg upphandlingen och kände att den var lämpad för oss. Det var två saker som var avgörande. Pris och utbud, två saker vi verkligen jobbat mycket med. Och det var en väldigt rigorös process.

Berätta mer om processen, hur går det till?

Peter: Det är en väldigt formell process. Vi involverade hela teamet för att lusläsa beställningen, vad det faktiskt behövde. För oron man har är att man ska göra ett fel och vara ute.

Känslan man får av upphandlingar är att den som står bakom redan har en förhandsfavorit, men att de går igenom processen för att de är tvungna.

Peter: Nä. Det fanns inget utrymme för favoriter, och vi var inte oroade för det heller. Formuleringen var sådan att det verkligen inte kunde misstolkas. Uppfyll kraven, ha ett bra pris. Så enkelt var det. Och eftersom det är offentligt kan vem som helst kontrollera att det verkligen efterföljts. Men jag förstår vad du menar. Det var ju flera upphandlingar samtidigt som man läste i tidningarna om, som kändes tvivelaktiga.

Hur skiljer sig en upphandling från en vanlig beställning?

Peter: Med en vanlig kund kan du ha en dialog. Här läggs det fram en offert, that’s it. Ingen förklaring eller vidareutveckling. Lagt kort ligger. Det är väldigt få situationer i livet där det fungerar så, där det ska vara ett ja eller nej på en gång.

Har ni några handfasta tips att luta sig mot, för den som sitter i en upphandling?

Peter: Det låter dumt, men läs reglerna. Simpla misstag gör att du är ute. Inte att du ligger sämre till, utan du är helt ute. I vårt fall handlade det till exempel om att de ville ha 10 olika kostymer i flera olika färger. Slarvade man med antalet så var de ju tvungna att lägga en åt sidan. Sedan har det ”skall”-krav och ”bör”-krav vilket kräver att hela teamet är insatt. Och är du osäker; fråga. Jag skulle inte heller höfta en upphandling, det är bara slöseri med tid. Var säker på att du har en bra chans och gör det ordentligt.

Senaste nytt
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet