Frida Söderlund: ”Det går inte att tysta den här generationen”

NÖJE

Vi pratar ofta om hur musik får oss att känna oss levande.

När musiken tystnar måste vi komma ihåg vad den sa när den fortfarande hördes.

Att det inte går att tysta en generation som lärt sig att resa sig starkare.

Foto: Jordan Strauss / AP TT NYHETSBYR N

När föräldrar fortfarande letar efter sina barn och dödssiffran i Manchester stiger timme för timme kan det kännas så jävla dumt att börja prata om hopp. Om vad som händer nu. Om vad som händer sen.

Men det blir oundvikligt. För vi måste prata om vilka det här misstänkta terrordådet faktiskt drabbade. Om vad som händer när någon, eller några, försöker tysta människor som lärt sig att sjunga högt.

Vi säger ofta att musik får oss att känna oss levande. Att den stärker, inspirerar, förändrar. Att artister och idoler, tack vare sociala medier och internet, fått en allt viktigare roll i hur unga människor bygger självförtroende och styrka.

När musiken tystnar måste vi komma ihåg vad den sa när den fortfarande hördes.

Ariana Grandes "Dangerous woman tour" är lika mycket ett politiskt och feministiskt statement som det är en arenashow. 23-åringen från Florida har gått från Disneyprinsessa till en fullblodad aktivist i kampen för kvinnors rättigheter. Det, om något, blev tydligt när ett flera minuter långt parti på hennes arenashow handlar om hur hon som ung kvinna är fri att säga, vara, tycka – vad fan hon vill. Oavsett. Oavsett allt.

Och det är exakt det som Ariana Grande lärt och präntat in i miljontals fans världen över: att aldrig låta sig tystas.

Det misstänkta terrordådet i Manchester drabbade till stor del unga. Barn och tonåringar. Röster som vet att de kan bli hörda. Som krävt det, för att de kan och vill.

Som lärt sig att aldrig låta rädsla definiera livet. Som lärt sig backa varandra, när världen är som värst eller livet är som svårast.

Som skriker högre, när musiken tar paus.

Oavsett vad.

Hatet, sorgen och mörkret hände där samhörigheten är som starkast och den fria rösten som tydligast. Mitt i mekkat av att vi, alla vi, kan göra vad vi vill, bli vilka vi vill, förändra vad vi vill – oavsett vad som händer oss.

Att vi kan resa oss starkare – alltid och trots allt.

Alldeles för många röster försvann i går kväll utan möjlighet att någonsin prata igen, men det går inte att tysta en generation som lärt sig att backa, trösta, kämpa.

Inom loppet av några minuter reste sig unga människor tillsammans.

För att precis som musiken hörs högre än tystnaden – hörs vi, vi tillsammans, högre än hatet. Högre än terrorn.

Varje, varje gång.