Krönika

Kristin Lundell

Äkta ”skäms-tv” om hur vi förstör vår jord

”Zero ­impact” är det viktigaste som visas på tv

NÖJE

Du som äter kött, flyger och konsumerar planlöst - att framtiden dör är ditt fel.

Det går ännu att vända undergången men frågan är: Vill du verk­ligen det?

UR:s nya programserie ”Zero ­impact” är det viktigaste som visas på tv.

Familjen Ohlsson Fleetwood - mamma, pappa och två barn - bor på Östermalm i Stockholm och ­släpper varje år ut 18 ton koldioxid per person. Det är nio gånger FN:s mål på två ton koldioxid per person och år. Så vad gör de då för att komma upp till de nivåerna? De värmer upp inte bara ett utan två lantställen, de reser utomlands åtta gånger om året och konsumerar ­både prylar och köttmåltider. De har det riktigt bra ställt. Bättre än de flesta verkar det som när programledaren Özz Nujen åker hem till ­familjen och synar deras vackert inredda våning.

Men allt sådant spelar ju faktiskt ingen roll. De allra flesta av oss når nog inte heller med vår livsstil upp till FN:s klimatmål.

Familjen Ohlsson Fleetwood är dock modiga nog att visa upp sin smutsiga klimatbyk framför kamerorna. För tänk vad genant att ­behöva visa hur man slösar med det gemensamma. Hur man förstör för sina barn och deras barn. Så som alla vi moderna människor gör i olika utsträckning.

Familjen åker till Ghana för att se var västvärldens dumpade teknik­varor hamnar. Miljön på soptippen i landets huvudstad Accra är så vidrig att pappa Fredrik håller på att kräkas. Där jobbar femåriga barn för att få loss saker av värde från det som vi inte längre vill ha. Vi ville ha något nytt i stället.

Det är en chockerande upptäckt att inse att också jag är en del av världens undergång. Jag som inte ätit kött på tjugo år, som handlat ­hela mitt möblemang på second hand och som inte stigit ombord på ett flygplan sedan september 2015. För varför förlängde jag mitt mobil­abonnemang för att få en ny telefon i stället för att laga den som gått sönder? Jag tittar på ”Zero impact” och jag skäms.

Det är också det som är det mäktiga med programmet. Få av oss går ju fria från påverkan på miljön. Alla har vi saker som belastar klimatet. Att inte vilja göra något åt sin skuld är att aktivt välja att ta livet av framtiden.

Att se hur familjen på Östermalm serverar ­veganmat till champagnen är underbart. Så ­inspirerande. För det handlar ju om den egna livsstilen. Den som ser olika ut för alla.

För visst är det roligt att konsumera. Det är kul med en ny bil, skönt med utlandsvärme och (säkert - vad vet jag) gott med kött. Visst får man lite ­extra livskvalitet av en färgstark bukett (influgna) blommor och vad praktiskt med en ny soffa där hela familjen får plats till mellomyset. Som om det gällde att njuta till max innan allt är över.

Men hur länge kommer tv-kanalerna kunna prångla ut sina gör-om-ditt-hem-program och mästergrilltävlingar innan tittarna drabbas av samma kräkkänslor som pappa Fredrik där på soptippen i Ghana?

”Zero impact” får det att blossa på kinderna av skam. Kan vi redan nu få tio säsonger till av programmet? Den moderna människans vansinne måste upphöra genast.