Anja Kontor: ”Go’kväll” är tv för folket

SVT:s ”Go’kväll” firar tjugo år i rutan

1 av 3
NÖJE

Artister som uppträder. Gäster som får prata till punkt. Allt i en inramning som kan kallas för vänlig, men utan att vara mesig.

Vecka efter vecka, år efter år, har SVT:s ”Go'kväll” lockat 700-800 000 tittare till tv-sofforna.
Nu firar det populära magasinsprogrammet 20-årsjubileum.
Några av deras profiler tar en titt i backspegeln.

Det var väl kanske inte så att man direkt uppfann hjulet på nytt när ”Go'kväll” hade premiär 30 september. Kafé- och magasinsprogram hade funnits tidigare. ”Halvsju” med Karin Falck och Lennart Swahn (1927-2008) och ”Sveriges magasin” med Gunnar Arvidsson (1924-2003) på 1970-talet. Café Örebro, Umeå, Luleå, Sundsvall, Falun och allt vad de hette på 1980- och 1990-talen.
Ragnar Dahlberg, nu 74-årig pensionär, hade lett ”Café Norrköping” i 14 år när han blev en av två programledare för ”Go'kväll”.
– Jag tycker ”Go'kväll” var något nytt. Caféprogrammen sändes i perioder från olika städer och det var mer musik där, ”Go'kväll” var ett annat upplägg, mer prat än musik, säger han.
Han slutade för tio år sedan.
Vad tror du är förklaringen till den fortsatta populariteten?
– Det ligger på en bra tid före Rapport. Återkommande inslag som fredagsmiddagen och att intervjuerna får ta sin tid. Tittarna lär känna programledarna. Det skapar en trygghet.

Jan Eliassons mamma var stolt över att han var med

Att ”Go'kväll” har en äldre tittarskara än många andra program är ingen hemlighet. Ragnar berättar, med viss stolthet, två bakom kulisserna-historier som visar exakt hur stort ”Go'kväll” är hos de äldre tittarna:
Jan Eliasson hade gästat programmet. Efteråt berättade han hur hans mamma förstås hade blivit stolt över att sonen skulle vikariera som FN:s högsta chef en sommar, i stället för Kofi Annan. Men när Jan hade berättat att han skulle vara med i ”Go'kväll”, då hade hon rusat upp ur fåtöljen och kramat om honom av stolthet.
– En annan gång hade Peter Stormare gästat oss. Han hade lämnat tv-huset i en taxi, men kom plötsligt tillbaka efter några minuter. Jag hade ju lovat mamma att krama dig, Ragnar!, sa han, kramade mig och åkte igen.

”Har betytt jättemycket”

Anja Kontor, nu mitte uppe i inspelningen av sjätte säsongen av sitt eget succéprogram i SVT, ”När livet vänder”, var den andra programledaren för ”Go'kväll” vid starten.
– Det har betytt jättemycket, är en jättestor del av mitt liv, säger hon.
– Jag tror en anledning till dess popularitet är att det är tv för folket, det är inte tv gjord för att imponera på andra journalister.
Hon har förstås också många minnen. Både bra och lite jobbigare.
– Helst minns jag ju alla möten med stora skådespelare, artister och andra människor. Annalisa Ericson (1913-2011), Sickan Carlsson (1915-2011), Jerzy Einhorn (1925-2000)… ”Go'kväll” tar ju även upp allvarliga ämnen.
Nu för tiden är ”Go'kväll” sällan direktsänt utan man spelar in några timmar innan sändning, så kallad live-to-tape, som om det vore en direktsändning. Man stoppar bara inspelningen eller klipper bort något i nödfall, om något går fel.
Anja Kontor berättar:
– När vi sände direkt, kunde det ju gå fel. Vi skulle prata Alla helgons-firande och döden med en präst. När sändningen började blev han så nervös att han fick panikångest, skrek Bryt! och föll ihop på golvet framför mig.
– Jag tittade ned, såg att han levde i alla fall och fortsatte prata. Det var sju, åtta minuter kvar av sändningen. Vi hade inga inslag att lägga in. Från kontrollrummet skrek någon: Ragnar kommer!
Ragnar Dahlberg minns sändningen mycket väl.
– Anja och jag fortsatte prata om döden. Vad vi sa, vet jag inte riktigt. Tror inte att någon brydde sig heller, tittarna undrade nog bara hur det hade gått för prästen som låg på golvet utanför bild.
– Jag har aldrig vågat titta på sändningen efteråt, säger Anja Kontor.
Nu för tiden leds programmet av Pekka Heino, Pia Herrera, Linda Olofsson, Inger Ljung Olsson och Beppe Starbrink.

Inte så ängsligt

Det brukar sägas att det finns en avgrund i livsstilar och attityder mellan folk i Stockholm och på landsorten.
”Go'kväll” är lite grann ett exempel på det.
Senast Sveriges Television hade pressdag för höstens utbud i Stockholm, fick alla journalister gå genom metalldetektorer och väskor visiterades ytterst noggrant. Det var värre än på flygplatserna. Och så presenterades ett utbud som ibland kändes lite… ängsligt. Man vill ju vara här och nu och trendiga och få genomslag i sociala medier.
När jag för något år sedan besökte SVT-huset i Umeå för att intervjua ett par av programledarna, var det öppna famnen. Fotografen och jag fick gå runt lite som vi ville under en hel dag på redaktionen och i tv-studion.
Och där fanns ingen som helst ängslighet för vad som är de senaste trenderna.
Ett varmt och mysigt tilltal som är ovanligt i dagens tv-värld. Vänligt utan att vara mesigt. Ingen rädsla för att inte vara kreddiga. Samtal i stället för ilskna utfrågningar. Bra musik och experter. Några av skälen programledarna och producenten sedan tio år tillbaka, Anton Karlsson, anger som skäl till ”Go'kvälls” popularitet.

”Vi är snälla”

– Det låter nästan dumt att säga, vi är snälla… det är ett omfamnande program, vi tycker om våra gäster. Och så får tittarna en slags kompisrelation med våra omtyckta experter, sa Beppe Starbrink då.
Jag frågar Inger Ljung Olsson om sina bästa och värsta stunder i ”Go'kväll”.
Att hon i ett program fick vara stand in-kock för Johanna Westman, som fått problem med flyget till Umeå, och då brände sig lite grann när hon skulle ta ut en paj ur ugnen, det var en sämsta-stund som Inger nästan fick värka fram.
Bästa minnet är enklare:
– Det är många, men mötet med Michael Nyqvist (1960-2017) för fyra år sedan. Han hade kommit med boken ”Dansa för oss. Har nog aldrig haft en gäst som varit så trevlig, rolig och enkel att prata med. Och alla runt om var totalt starstrucked, men han var hur cool som helst.
Denna jubileumsvecka firar ”Go'kväll” sig själva. Fast den traditionella fredagsmiddagen ser lite annorlunda ut. I stället för en känd gäst som bjuder in fyra gäster, levande eller döda, intervjuar Pia Herrera de andra programledarna om sina bästa minnen från fredagskvällarna.

FAKTA

Röster om...

Beppe Starbrink om…
…när det gick fel:
– Jag skar av mig halva nageln i ett finger i direktsändning för tre år sedan. Jag skulle skära morötter försökte vara lite snajsig. Det var precis nyslipade knivar och när jag skar mig låg bilden precis i närbild. Jag virade in handen i en handduk, den blev snabbt dyngröd, det var ett stort öppet sår. Jag åkte till sjukhuset efter sändningen.

Anja Kontor om…
Leif GW Persson, ständigt denna GW:
– Han skulle göra fredagsmiddagen. Han kom direkt efter att ha gjort ”Efterlyst” och var väldigt trött. När det var dags för det, undrade alla andra var vi var. Jag hade fått springa ned i logen och väcka GW. Men sedan blev det jättebra, när han presenterade fyra kvinnliga gäster.