Knökat - i en skivbutik

1 av 2 | Foto: AP
”Ivriga kids far runt oss så det fladdrar i våra byxben”.
NÖJE

Det har gått snart två veckor, men jag är fortfarande ­tagen över hur många kids som ­köade för att få köpa både vinyl- och cd-skivor på Amoeba ­Music i Hollywood på annandagen.

Den överlägsna känslan av att faktiskt äga ett fysiskt exemplar av ett album verkar obestridligen ha slagit ny rot i det uppväxande ­släktet.

Som de allra flesta andra konsumerar jag numer det mesta av min musik i streamad eller nedladdad form och är hur nöjd som helst med det.

Men jag saknar att vistas i skiv­butiker och på Manhattan har vi inga längre, så vid varje besök i Los Angeles åker jag till ett Amoeba Music – en veritabel hangar med monstruös lagerhållning på Sunset Boulevard i Hollywood.

Inte så mycket för att handla som för att bara få hänga, bläddra lite i Buster Brown- och Tish Honojosa-facken, prata strunt med kufar i personalen – likadana, överallt, i alla skivbutiker – och lyssna och läsa.

Det är alltid förvånande att se hur bra affärerna verkar gå, men under annandagen – kallad Boxing Day i USA och vad gäller shopping­hysteri bara överträffad av sinnessjuka Black Friday – blir jag snudd på chockad.

Det är absolut knökat i gångarna mellan ställ och hyllor och köerna till de åtta kassorna ringlar sig ­genom hela jävla jättebutiken.

Och det är långtifrån bara stofiler i min ålder som hasar omkring på betonggolven och känner sig ­hemtama i dammet. Tvärtom, ­ivriga kids far runt oss så det fladdrar i ­våra byxben.

Jag är för väluppfostrad för att kolla vad det är alla köper, men en ung tjej i kön har famnen full av Cramps-vinyl och ett lika ungt par står på oldies-avdelningen och ­dividerar om vilka Eddie Cochran-­album man ska ha (”Never be forgotten”, förstås, även om det duger med samlingar ...)

Mest uppseendeväckande:

Amoeba kränger cd också.

Att vinyl åter blivit hippt och ­eftertraktat är ju bekant, men ­osexig cd? Vem vill ha såna?

Många, tydligen.

Insikten att det är en helt annan feeling att äga ett fysiskt exemplar av ett album, oavsett format, än att stirra i en telefon eller på dataskärm har helt uppenbart fått fäste i nya generationer.

Själv känner jag mig överväldigad av både utbudet och trängseln och köper inget mer än soundtracket till ”La la land”, några gospel-­samlingar och en Devo-T-shirt, men när jag kommer ut på Sunset igen är jag märkligt upprymd.

Skivbutiken är tillbaka, liksom.

FAKTA

Orsaker till extas

Michael Lewis - ”The undoing ­project” (bok)
Snillet bakom ”Moneyball” och ”The big short” är tillbaka.

”La la land” (film)
Jag har sett den två gånger och fortsätter tjata. Må ­Golden Globe imorrn bli en enda Eriksgata för Emma Stone.

Neil Young – ­”Peace trail” (cd)
Inget av de stora mästerverken, ­kanske. Men bra.