Heaton: ”En mörk historia som slutat bra”

Esportstjärnan släpper nu boken om sitt liv

1 av 4
NÖJE

Resan som Emil ”Heaton” Christensen har gjort i och för esporten saknar motstycke.

Motgångarna har varit många och i hans bok ”Heaton – Livet på spel” blir tidigare dolda sidor nu offentliga.

– Jag har varit nära att ge upp tio gånger, säger han.

Tiderna förändras. Inte minst i spelens värld.

En gång i tiden när en ung Emil Christensen, 33, introducerades för Counter Strike (CS) fanns det mer eller mindre ingen proffsscen alls. Esport var knappt ens ett existerande begrepp i Sverige vid det tillfället.

Efter det har det skett en explosionsartad utveckling. Vissa uppgifter pekar på att esporten hade högre tittarsiffror än självaste OS under samma period förra året.

Få personer, om ens någon, i det här landet vet mer om den resan än Emil ”Heaton” Christensen. Han är numera ansiktet utåt för en hel community och nu släpps hans bok: ”HeatoN – med livet på spel”, där fokus ligger både på han själv och på esporten i sin helhet.

– Det var många som tyckte att jag skulle ge ut en bok. Och historien har varit väldigt krokig. Det har inte alls bara varit positivt, som många kan tro. Snarare är det en ganska mörk historia egentligen, som har slutat bra, säger han.

Tänkte ge upp efter alla motgångar

Nästan alla delar i boken är tidigare oskrivna berättelser. Det handlar om hur olika managers blåst honom och hans vänner, om misslyckade amerikanska satsningar, fördomar, rykten, påstådda bokföringsbrott, hot mot familjen och den enorma sorgen efter hans mammas bortgång för några år sedan.

Att just öppna upp om sin mamma har varit det jobbigaste för honom.

– Det är första gången jag är helt ärlig med den biten. Man hade förträngt många av minnena men Linus (Sunnervik), som har skrivit boken, gjorde ett grymt jobb för att jag skulle öppna upp mig. Nu känns det bra att få berätta hur resan har varit, det har format mig till den person jag är i dag.

Har motgångarna fått dig att vilja ge upp någon gång?

– Ja, jag tror att jag har haft seriösa tankar på att ge upp kanske tio gånger. Men jag älskar esport så mycket att jag inte hade kunnat se mig göra något annat. Och det gick ju bra till slut.

Största ögonblicket förra året: ”Obeskrivligt”

Som liten var han en lovande talang i ishockey. Han var målvakt, precis som sin förebild Martin Brodeur i NHL-laget New Jersey Devils. Men en fotskada satte tillfälligt stopp för träningen. Det var då han fick upp intresset för CS.

Efter otaligt många timmars träning vann han till slut världens största tävling i CS. Den bedriften har han och lagen han har tävlat med upprepat om och om igen.

De som känner till spelet vet att laget Ninjas in pyjamas (NIP) är starkt förknippat med honom och det har en stor plats i hans hjärta.

Av alla framgångar är det just en NIP-historia från förra året som han gläds mest åt att titta tillbaka på.

– Då var det Dreamhack Masters i Malmö och vi hade haft ett jättetråkigt 2015 där vi torskat sju finaler. Det här var det första riktigt stora eventet och i arenan var det 12 000 personer och nästan alla gick runt i NIP-grejer. Vi lyckades vinna där och det var helt magiskt. Hela inramningen liksom, att svensk esport kommit dit... Det är helt obeskrivligt.

Viktigt att vara med i ”Mästarnas mästare”

Det är ett återkommande tema, men för Emil Christensen har hans egna framgångar alltid gått hand i hand med esportens. Så är det fortfarande.

Att han fick vara med i förra säsongen av SVT:s ”Mästarnas mästare” ser han som en stor bekräftelse för rörelsen.

– Jag tror att det har hjälpt många barn som har problem med sina föräldrar om spel. Jag själv var faktiskt också lite rädd om hur de skulle ta emot mig där, men både produktionsteamet och de som tävlande var jätteöppna och tyckte att det var skitcoolt. De fattade kanske inte så mycket om själva spelet men allt runtomkring, med tävlingarna och sånt, var en wow-faktor för dem.

Framtiden ser han ljust på. Framför allt gläds han åt att fler och fler tjejer ger sig in i esporten och han menar att jargongen har blivit bättre, även om det finns saker att jobba på.

Ilskan mot Riksidrottsförbundet: ”Amatörmässigt”

Men trots en ökad förståelse och en god framtidstro är motgångarna inte över än. Riksidrottsförbundet godkände inte ansökan om att erkänna esporten som en idrott tidigare i år. De vill se över kriterierna för hur man definierar vad som är en idrott, och ärendet återremitterades till 2019.

– Det var en riktig käftsmäll. Vi var relativt säkra på att vi skulle komma med. Vi hade fixat ansökningar, hade medlemsantal och bra jurister. Om du sitter och jobbar i en ledningsgrupp på Riksidrottsförbundet borde ditt primära fokus vara att kunna definiera vad en idrott är. Det känns bara amatörmässigt rakt igenom.

Du är förbannad över detta?

– Väldigt. Besviken också. Nu har det blivit en officiell sport i Danmark och Finland liksom. Men här är det fortfarande folk på toppnivå som sätter käppar i hjulet.

Ett erkännande hos Riksidrottsförbundet tror han hade kunnat bidra till att utveckla föreningslivet inom esporten. Det är enligt Emil Christensen det som saknas för att ta nästa steg i utvecklingen av sporten.

”Får gåshud – sjukt stolt”

Men trots det senaste nederlaget är han vid gott mod. Sportens utveckling har kommit längre än vad han från början vågat drömma om.

– När vi pratar om det får jag gåshud faktiskt. Jag är sjukt stolt över att vi har kommit så här långt med esporten.

FAKTA

Tio snabba frågor till Heaton

Vem är världens bästa CS-spelare idag?

”f0rest. Jag tycker att han håller en sådan stabil nivå och han är trots allt 28 år, vilket är långt efter pensionsåldern i esportsbranschen, enligt praxis. Hans bästa attribut är aimet.”

Vad tycker du om Playerunknown’s Battlegrounds (PUBG)?

”Jag tycker att det är ett förbannat roligt spel. Det var länge sedan jag blev så helt fast i ett spel. Hela vårt kompisgäng var ute mycket förr, men vi har inte varit ute sedan PUBG kom. Vi sitter bara och spelar det varje helg.”

När vinner Hammarby SM-guld igen?

”Nästa år. Eller man kan ju alltid hoppas. ”

Vad tycker du om CS:GO nu? Saknar du 1.6?

”Nej, jag gör faktiskt inte det. Jag tycker att CS:GO har blivit ett fruktansvärt bra spel. Visst, jag saknar kanske lite hs-känslan i 1.6. Men nej, detta är ett så mycket bättre spel. Jag tycker att det är grymt.”

Hur ser framtiden ut för NIP?

”Väldigt ljus. Det är en positiv trend uppåt. Vi har gjort ett generationsbyte så vår målsättning är att vara ett topp-tre lag till årsskiftet, men i mina ögon är vi redan där. Fokus är att vinna nästa Major.”

Vilket är ditt bästa tips till den som vill bli proffs i esport?

”Det är så många egentligen. Först och främst strukturera din träning, var seriös med det och lägg upp mål. Sitt inte och spela för spelandets skull för då kommer du inte utvecklas snabbt nog. Nummer två är bete dig. Sen kämpa och håll ut. Till slut kommer du få din chans.”

Tror du att vi någonsin får se Half-Life 3?

”Nej, jag tror inte det, tyvärr. Jag har nästan gett upp. Det är ju en våt dröm men det bådar inte gott. Vi kanske får se någon Half Life-grej i framtiden men inte trean. Valve trollar oss, helt enkelt.”

Vad spelade du helst i World of warcraft?

”Rogue PVP. Jag tog två rankade titlar i arena. Det var jävligt roliga tider faktiskt.”

Vilket spel ser mest fram emot nu?

”Half-Life 3! Nej, men skämt åsido. Call of Duty WW2 ser jag nog mest fram emot.”

Vilket är det bästa singleplayer-spelet någonsin?

”Skyrim. Det har man grottat ner sig några timmar i. Eller kanske GTA, det senaste är fantastiskt bra. Fast Vice City är ju en favorit också... Så något av dem tre.”