Mattias Kling: Han lyckades bryta det destruktiva mönstret

1 av 3
NÖJE

Chris Cornell satt ensam, liksom blottad med bara en akustisk gitarr i knät. Med försiktiga molltoner fick han den hippa och specialinbjudna branschpubliken på Obaren i Stockholm att tystna likt om han hade slagit näven i bordet.

”She was more like a beauty queen from a movie scene/
I said don't mind, but what do you mean I am the one”
I sin nakna tolkning av Michael Jacksons ”Billie Jean” visade den bortgångne Soundgarden/Audioslave-sången vilken gudabenådad vokalist han var. Från den avvaktande inledningen till en refräng där han trycker rösten högre, högre, tills den nästan spricker i tusentals desperata skärvor och sprids för vinden över Stureplan.

När jag nu tänker tillbaka på den där magiska kvällen den 7 september 2006 får jag fortfarande gåshud. För att 52-åringen från Seattle öste ur sitt inre, blottade sin sargade själ och konfronterade sina demoner i det offentliga rummet.
Ett dödsbud är alltid sorgligt och chockerande. Oavsett det handlar om någon närstående eller en person som du på något annat sätt har bildat en relation till; känslan av vanmakt blir lätt densamma. Frågetecknen lika stora.
Att Cornell har haft ett liv kantat av missbruk går inte att sticka under stol med. Likt många av sina kollegor från grungescenen har han druckit det mesta och tagit drogerna. Men till skillnad från sina kamrater Kurt Cobain (Nirvana) och Layne Staley (Alice In Chains) lyckades han bryta det destruktiva mönstret innan det förtärde honom, och har under de senaste 15 åren hyllat sitt nyktra liv och en tillvaro som familjefar.

Att han nu gick bort bara timmar efter att Soundgarden spelat i Detroit öppnar därför onekligen för spekulationer. Men innan dessa har bekräftats av fakta vill jag hellre minnas Chris Cornell som en av den moderna rockscenens största sångare. Vare sig det handlade om frontman i några av scenens största band, eller som soloartist.
Förlusten är enorm. Inte bara för hans fru Vicky Karayiannis eller hans tre barn – utan även för musikvärlden i stort.
Hoppas han har funnit frid i sin ”Black hole sun”.