Proffsig musikal om alternativa fakta och blind tro

Så bra är svenska versionen av ”Book of mormon”

1 av 5 | Foto: Mats Bäcker
Per Andersson blandar ”Star wars” med Bibeln.
NÖJE

Vad ska man tro på?

Den här musikalen är en effektiv, tradionellt käck Broadwayshow. Med texter om aids och blodigt bajs kring några väldigt vita missionärer som vill sprida sin version av religion.

Utmärkta Linus Wahlgren och Per Andersson leder en mästerlig ensemble.

FAKTA

Book of mormon

Chinateatern, Stockholm.

Musikal av Trey Parker, Matt Stone, Robert Lopez, regi/översättning Anders Albien.

Med Linus Wahlgren, Per Andersson, Samantha Gurah, Anton Lundqvist, Peter Gardiner, Camilo Ge Bresky, Lars Göran Persson.

Publik: 1 249.

Två nyskolade missionärer sänds från Salt Lake city till Uganda för att sprida mormonernas lära. Byborna lever med konkreta faror och är trötta på predikanter.

Det blir kulturkrock med hurtiga melodier i en historia kring en brutal krigsherre och kvinnlig könsstympning.

South Park-skaparna, som skrivit det här, är rutinerade hädare och provokatörer. Kompositören Robert Lopez gjorde de älskade sångerna till ”Frost”.

Den duktigare missionären spelas av Linus Wahlgren, som imponerat i ”Cabaret” och ”Bullets over Broadway” och är ännu bättre här. Per Andersson är mycket rolig som hans okunnige kollega, som kan mer om Star wars och Sagan om ringen än Bibeln. I Uganda finns fler mormoner, ledda av Anton Lundqvists Äldste McKinley. Lundqvist är väldigt kul, liksom Samantha Gurah som bybon Nabulungi.

Scener som kan vara stötande

De amerikanska missionärerna vet inte ens att Uganda är ett land och kallar allt för Afrika. Deras självgoda okunnighet hånas bäst i det fantastiska sångnumret ”Jag är Afrika”, där de vita unga männen i sina vita kläder gör sig till tolk för kontinenten. För de som fått sin världsbild formad av ”Lejonkungen” och ser Orlando som paradiset på jorden.

Tro av olika sort. Alla uppfattningar utom din egen verkar konstiga. Här finns olika sagor och vidskepelser. Mycket i föreställningen bygger på mormonernas egen historik. Att Jesus var i Nordamerika, att det skrevs ett tredje testamente som Joseph Smith fick uppenbarat av ängeln Moroni 1823.

Musikalens mormoner är så naiva och godhjärtade att det går att känna sympati för deras aningslösa oskuld. Och historien kunde handla om vilken övertygelse som helst, med regler och ritualer. ”Bara släck” är ett smittande sångnummer om att försöka stänga av alla känslor som verkar jobbiga.

Gott om svordomar, mycket om klitoris vara eller icke vara, en del scener som säkert kan vara stötande för den som inte vill se Jesus körd i mixer med upphovsmännens populärkulturella satir.

”Book of mormon” är en mycket proffsig svensk uppsättning som bevarar tonen från det amerikanska originalet. Och ligger rätt i tiden med sin bild av alternativa fakta och blind tro.