Kenneths sorg efter Ted Gärdestad: ”Jag lever i det gamla”

Folkkära artisten orkade inte längre – för 20 år sedan tog han sitt liv

1 av 5
NÖJE

En av våra stora artister, för alltid odödlig.

I dag är det 20 år sedan Ted Gärdestad tog sitt liv, 41 år gammal, efter en lång kamp mot sina psykiska problem.

– Är vi hemma går vi till kyrkogården, säger Kenneth Gärdestad.

Han gick ut på promenad, men kom aldrig tillbaka.

Ted Gärdestads självmord vid Häggviks pendeltågsstation den 22 juni 1997, på dagen tjugo år sedan, satte punkt på en gastkramande följetong kring hans schizofreni som satt familj, vänner och honom själv i skräck under flera år.

Hela Sveriges ”boy next door”, med fräknar och busig blick, hade förvandlats till en härjad spillra av sitt forna jag. Han jagade röster i väggarna, drack och rökte minst två paket cigaretter om dagen. Samtidigt fanns hela tiden hans ljusa sida, som stred mot den mörkare.

– Ted såg livet i ljusa bilder hela vägen, men det han kallade röster hindrade honom från att se världen som möjlig att leva ett fritt liv i. Ted var en person som gjorde precis det han ville, med allvar. Tragedin var att han ville så väl och mötte sin inre värld som var ondskefull, som ville göra honom illa, säger Kenneth Gärdestad i dag.

”Vi gör det här tillsammans”

Ted Gärdestad hade slagit igenom stort som 15-åring med ”Jag vill ha en egen måne” 1972. Han skrev melodierna och storebror Kenneth texterna. Nära hundra låtar skulle det bli.

– Vi hade våra invanda mönster. Som Ted sa: ”Vi gör det här tillsammans”. Vi var ett kärleksfullt team. Vi tyckte om varandra. Vi kritiserade inte varandra särskilt mycket. Vi sa bara vad vi tyckte.

Karriären tog raketfart med totalt fem studioalbum under 70-talet. Men kändislivet med ständig uppmärksamhet på gator, i tunnelbanan och i pressen jagade bröderna. Skivan ”Stormvarning” från 1981 döptes efter en förändring som skulle visa sig oundviklig. Ted avskärmade sig från Kenneth, sökte scenskolan men föll på målsnöret. Han jagades av att vara igenkänd och flydde in i meditation som förde in honom i sekten Bhagwan som upptog mer och mer av hans liv.

”Nätterna var vidriga”

Trots två små barn drog Ted till sektens högkvarter i USA och kom hem flera år senare, förändrad. Han började höra röster och attackerade Kenneth om han sa att de bara fanns i Teds huvud. Den sista skivan, ”Äntligen på väg”, brände broarna med flera kollegor och fick färdigställas i en mobil studio hemma hos Ted på grund av hans psykiska problem.

 Jag försöker hålla det borta. För att inte fastna i tragiska tankar.

Självmordet fick tillvaron att rasa. På dagarna sysselsatte sig Kenneth med begravningsbestyren. Nätterna var vidriga. Han började själv se demoner runt omkring sig.

– Jag tyckte att när skuggorna kom så var det som om det var väsen från en annan värld. Jag tänkte ’kan det där vara Teds ande’ när det rörde sig i ett träd som lutade eller skuggor som kom, säger han.

Familjen försökte under åren dölja Teds sjukdom så gott det gick.

För att vädra ut skammen kring psykisk ohälsa skrev Kenneth en bok som släpptes 2005, döpt efter genombrottssingeln. Där skildrar han och fler vänner den skenande spiralen ner mot mörkret, mot tågspåret i Sollentuna.

– Det var viktigt för mig att berätta, säger Kenneth.

Har slutat lyssna på musik

20 år har gått. I dag lyssnar inte Kenneth på musik.

Det har blivit ointressant.

– Jag är kvar i det gamla. Jag kan lyssna på Beatles eller så. Men jag tycker ingenting egentligen är bra i dag. Jag har satt en gräns. Jag har för starka minnen. Då tränger det där in, att det var jag och Ted som kunde göra musik. Jag försöker hålla det borta. För att inte fastna i tragiska tankar.

Brödernas låtar har tolkats av andra artister på en hyllningsskiva 2014, och i ”Så mycket bättre”, förra året.

– Då blir jag jättelycklig. Det tycker jag väldigt mycket om. Det är helande på många sätt. Det är väl för att jag känner kärlek till musiken för att det var jag och Ted som gjorde den. Det hänger kvar.

Till jul kommer en film om Teds liv med Adam Pålsson i huvudrollen.

För Kenneth är det viktigt att de ljusa delarna av Teds liv får synas.

– Jag vill inte ha något som handlar om tragisk död.

Sjuk i cancer

20 år har gått. Kenneth är sjuk i cancer. Han har gjort en hudtransplantation för sin hudcancer och får näringsdropp varannan dag för sin lymfom. Han skulle ha besökt filminspelningarna i Trollhättan, men fick ställa in. Nu är målet att orka gå på filmpremiären.

– Det är förhoppningen. Jag tänker ju överleva i alla fall, hoppas jag. Det är en målsättning.

Saknaden efter brodern har förändrats.

– Jag vet ju att Ted är död. Det går inte att göra något annat än att bygga sina tankar kring det.

Är han hemma i dag går han till sin lillebrors grav.

– Jag går till kyrkan med jämna mellanrum och jag möter Ted väldigt mycket genom musiken. Det är väldigt tacksamt.

FAKTA

Ted Gärdestads skräckresa

▪▪ Barndomen

Ted Gärdestad föddes 18 februari 1956 som tredje sonen till tjänstemannen Arne Gärdestad och kanslisten Margit Gärdestad.

▪▪ Framgångarna – som blir kris

Han skrev sin första låt som sexåring och slog igenom som artist som 15-åring. Han spelade även tennis och rankades som 14-åring som sverigetvåa efter Björn Borg. Musikkarriären gick i raketfart, med fem studioalbum under 70-talet och gjorde honom till en jagad kändis. Han flydde in i ett själsligt sökande.

▪▪ Sekten – och bakteriefobin

1981 fick intresset för meditation honom att söka sig till sekten Bhagwan, han bytte, som brukligt i sekten, namn till Swami Sangit Upasani och sa att ”Ted”, som han pratade om i tredje person, var död. Han började klä sig i vinrött och besökte rörelsens högkvarter i Oregon. Där utvecklade han bakteriefobi och började desinficera telefonlurar och ägodelar. Han kunde använda en hel toalettrulle till att klä in toalettstolen vid besök.

▪▪ Demonerna – och förföljelsen

Under 80-talet började hans schizofreni tillta. Han hörde röster, och blev aggressiv både mot dessa, mot personer i sin omgivning och mot sig själv. Han kunde komma in till Kenneth och hustrun Kickis lägenhet och leta efter knivar. Han attackerade kvinnor med tegelstenar på Östermalm och hyvlade sönder sin handflata med en osthyvel och tvingades akutsy ihop senor och nerver. Märkligt ihärdiga rykten anklagade honom för att vara både Palmeskytten och Lasermannen. Telefonsamtal och glåpord på stan plågade Ted själv, men också familjen.

Han flyttade till ett hus nära föräldrarna, vårdades för psykiska problem och smusslade åt sig mer tabletter än han ordinerats.

”Jag fick hålla hans händer på nätterna medan han förbannade alla onda makter”, skrev Kenneth senare.

▪▪ Comebacken

Ted höll sig undan offentligheten i många år. 1990 gjorde han åter intervjuer, 1994 kom skivan ”Äntligen på väg”, som fick kollegor och producenter att fly. Ted kunde sitta i ett hörn av studion och prata med sina röster.

”När jag skrev texten till ’i den stora sorgens famn’ kunde jag höra honom slå i väggarna under mig. Jag skrev den med tårar i ögonen och hjärtat bultande av rädsla och vanmakt jag visste hur Ted plågades. Jag var rädd att hans skulle göra sig själv eller oss andra illa”, har Kenneth skrivit.

▪▪ Självmordet

22 juni 1997 gick Ted ut på promenad och kom aldrig tillbaka. Kenneth tog med Teds hund Higgins och sökte efter honom.

Dagen därpå meddelade polisen att han tagit sitt liv genom att hoppa framför tåget på Häggviks station i Sollentuna.

”Ted var på väg att bli bättre. Det är den farligaste perioden. Det är många som tar livet av sig då. När de ser sin egen sjukdom med friska ögon och inser konsekvenserna vill de inte leva längre”, skrev Kenneth senare.

”Jag blev fruktansvärt ledsen. Vet inte om det var på radio eller i någon tidning som jag fick veta vad som hänt. Man ville ju inte tro det, men någonstans förstod jag att det fanns en möjlighet att han skulle gå den här vägen”, skrev vännen Björn Afzelius, som producerade den sista skivan.

Ett stipendium delas fortfarande ut för att hedra Teds minne.

▪▪ Skammen över sjukdomen

När Ted levde brottades Kenneth Gärdestad med skam över broderns sjukdom och viljan att hjälpa honom som ofta blev fruktlös.

”Ted erkände aldrig att han var sjuk. Inte för oss och inte för sig själv”, skrev Kenneth senare i boken.

▪▪ Äktenskapen

Ted Gärdestad var gift med Lotta Ramel 1976–78 och Alexandra Lindholm 1992–1993. I ett förhållande med Ann Zacharias fick han barnen Sara och Marc ihop med.

FAKTA

Kenneth Gärdestad om...

...kommande filmen:

– Teds story innehåller ju många olika skepnader av sorg, glädje, eufori och funderingar kring vad livet är. Den är mångfacetterad mellan högt och lågt.

...”För kärlekens skull”, en av de populäraste sångerna att ha på svenska bröllop:

– Sånt gör att jag känner glädje med Ted. Då känner jag att Ted lever också. Han lever ändå genom musiken.

FAKTA

Om du eller någon annan mår dåligt

Akut

Ring 112.

Suicidezero.se

Arbetar för att minska självmord och öka kunskapen om samhälsproblemet. Finns många bra telefonnummer och webadresser.

Självmordslinjen

Du kan chatta eller prata i med deras volontärer, alla dagar dygnet runt. Du kan också ­mejla in dina frågor. Tel: 90101.

Nationella hjälplinjen

Tel: 020-22 00 60. Alla dagar kl.13-22

BRIS vuxentelefon

Tel: 077-150 50 50. Måndag-fredag kl.10-13

BRIS

Barnens hjälptelefon

Tel: 116 111, måndag-fredag kl. 15-21, helger kl. 15-18

Svenska kyrkan

Jourhavande präster finns tillgängliga alla dagar mellan kl 21-06. Ring 112 och be att få bli kopplad.

Jourhavande medmänniska

Tel: 08-702 16 80. Alla dagar 21-06.