”Landet runt” – det finaste tramset på tv

Markus Larsson om sin syn på nöjesvärlden – varje söndag

1 av 3
Henrik Kruusval i ”Landet runt”
NÖJE

Det är töntigt.

Det är larvigt.

Ändå är ”Landet runt” bland det finaste som finns på tv.

Tillhör snart en döende minoritet.

Jag äger nämligen en tv.

Vilket innebär att jag ibland fastnar framför den platta dumburken och urskillningslöst slötittar på det som råkar visas i tablån.

Förra söndagen, mitt under en plågsam Eurovision Song Contest-baksmälla, började ”Landet runt” att rulla fram i rutan.

Gapflabben ekade mellan väggarna, avbrutna av flera lyckliga utrop:

”Men vad är det här?”

”Vad håller de på med?”

”De måste ha tappat det!”

Och det var jag själv som satt och skrattade och skrek rakt ut i tomma intet.

Det är naturligtvis inte första gången jag ser ”Landet runt”. Det är en kär och gammal SVT-tradition. Programmet bygger på material från landets lokalredaktioner. Inslagen har en mer, ahum, anspråkslös och lustig karaktär än nyheterna på exempelvis Aktuellt.

Med åren har programmet dessutom gett en nödvändig och underhållande motbild om vårt land. När vissa skribenter, skränhögerpolitiker och hatmegafoner i olika ordalag påstår att riket håller på att kollapsa visar ”Landet runt” med all önskvärd tydlighet att Sverige fortfarande är mer ”Sällskapsresan” än Sudan.

Under ledning av den fenomenale programledaren Henrik Kruusval har den ständigt närvarande och varma humorn gradvist skruvats upp till elva och ett halvt. Kruusval har framför allt kopplat in ett basregister av snäll ironi.

Nu råder rena trams-anarkin på ”Landet runt”-redaktionen i Göteborg.

Förra söndagen fick tittarna bland annat möta personer som gör husvagnar av wellpapp. En annan hade tillverkat en alldeles egen xylofon. Några glada motionärer ägnade sig åt medieval armour combat – en tävlingsform som går ut på att ta stånka runt i ringbrynjor och banka plåten ur varandra med trubbiga vapen. En av deltagarna drömde för övrigt om att äga en hel rustning av titan.

Och i Västmanland klagade två moderater på att hästar bajsade för mycket i motionsspåren i Norberg. Kunde blöjor möjligen vara en lösning på problemet?

Henrik Kruusval briljerade givetvis också i sin favoritgren: knäppa annonser och skyltar. Särskilt när han snustorrt och omständligt ifrågasatte en pil som skulle peka höger men som stod rakt upp. Eller att annonsen för ”falukorv rak” bildsattes av en korv som med största sannolikhet var cirkelformad.

Min personliga favorit var dock när Kruusval skulle presentera ”bajsmoderaterna” framför en bild på en häst och konstaterade:

”Bakom mig på skärmen här har vi inte fått upp en bild på en moderat politiker. Det är en häst.”

Nästa år fyller ”Landet runt” 30 år.

Ett fyrfaldigt gnägg.

FAKTA

Larssons topp tre

1. ”The force” (kommande roman, Don Winslow)
Vill bara säga att det är mindre än en månad kvar nu. Av alla skivor, filmer och tv-serier som släpps eller har premiär i år finns det inget jag ser fram emot lika mycket som Don Winslows nya roman. Alla som har läst Winslow vet vilken händelse det är att han byter kust och flyttar pennan till New York.

2. ”Dodgers” (roman, Bill Beverly)
Prisbelönad och underbar amerikansk debutroman. Unga gängmedlemmar tar bilen från Los Angeles till Wisconsin. Deras uppdrag är att utföra ett mord. Längs vägen upptäcker de både ett annat USA och kanske också en ny sida av sig själva. Tankarna går till den fjärde och fantastiska säsongen av ”The wire”.

3. ”Billions” (tv-serie, HBO Nordic)
Definitionen av en bra serie? Att manuset håller för att göra en börsintroduktion till säsongens klimax utan att tittarna ger upp och slår över till Netflix.