Sofia Ledarps ord om tårarna i ”Stjärnorna på slottet”

Delar med sig om starka historien i ”Stjärnorna på slottet”: ”Jag försökte försonas med honom”

1 av 5
NÖJE

Pappan kontrollerade familjen med ett skräckvälde.

I kvällens ”Stjärnorna på slottet” berättar ”Fröken Friman”-skådespelaren Sofia Ledarp om sin pappas dubbelnatur, och brister i tårar.

– Det blev bara svart, säger hon i programmet.

Hon var pappas flicka.

Och pappa ”discokungen” älskade fest och charmade alla. Han hade kopplingar till maffian, både i hemmet och familjens kiosk gömde han vapen. Samtidigt var han en dubbelnatur där känslorna kunde slå över och svartna på en sekund.

– Man kunde känna vid nyckeln i dörren att ”jävlar, nu är det det där humöret”. Jag var rädd att göra fel för att han skulle bli arg. Han klev aldrig över gränsen mot mig men hotet fanns alltid där, man visste sin plats väldigt tydligt. Långt senare förstod jag att han gått över gränsen med sina kvinnor, då föll det på plats: han har alla tecken på en man som förtrycker, kontrollerar och slår kvinnor, berättar Sofia Ledarp i ”Stjärnorna på slottet”.

”Jag trodde han var normal”

Under scenskolan konfronterades hon med sin barndom, och förstod att allt inte stått rätt till.

– Jag tappade fotfästet, korthuset rasade och jag började jobba med det jag försökt hålla borta. Som barn identifierar man sig med och skyddar sina föräldrar. Jag trodde han var normal säger hon och brister i tårar.

För Nöjesbladet berättar hon om känslorna.

– Jag hade suttit i intervjuer en hel dag och var ganska trött. Då var det ett läge där man blev berörd av historien, när det slår en. Man fick kontakt med något som varit, det är inget konstigt, det är så livet är, säger hon.

”Nu kan jag prata om det”

I övrigt känner hon sig klar med erfarenheterna efter många år av bearbetning.

– Jag är såpass klar med det här att jag kan prata om det. För mig är det mer en historia att dela, jag hoppas att det kan leda till att andra känner igen sig eller får hjälp och inte känner sig ensamma i det. Det är en tillgång i mitt liv, det är ju en del av vem jag är, säger hon.

Använder du erfarenheterna i ditt liv i dag?

– Inte mer än att man vet vilka vägar man inte ska gå. Man har erfarenhet av vissa situationer där man känner att dit vill man inte leda sina barn. Men jag har separerat det mycket från mitt liv i dag, säger hon.

”Var tufft när farsan dog”

I ”Den man älskar” (2007) spelade hon misshandlade Lena som hon senare Guldbaggebelönades för. Där kom insikten med full kraft, ”svart på vitt”. Men de hittade aldrig tillbaka. Innan sin död ringde han, men Sofia lät bli att svara.

– Det var tufft. Han hade ringt mig precis innan en premiär och jag orkade inte då utan skulle ta det sedan. Jag skulle tagit det samtalet, jag skulle ringt. Men man vet ju inte, säger hon.

Mötte pappan i lägenheten

När hon städade ur hans lägenhet fick hon en ”stark upplevelse” av att han satt framför henne, i fåtöljen där han alltid brukade sitta.

– Han tände en cigg och sa ”det är okej Fia, jag älskar dig, kan jag gå nu?”. Så gick han. Det kändes som att vi fick en försoning. Jag var fri. Jag har tänkt länge att jag ska skriva en film om min pappa men jag har inte kommit igång med det, säger hon i ”Stjärnorna på slottet”.