Vännerna tar farväl av Börge Hellström

Förs till sin sista vila i Värmdö kyrka

1 av 6 | Foto: GUSTAV MÅRTENSSON
Börge Hällströms kista.
NÖJE

Flaggan vajade på halvstång utanför Värmdö Kyrka.

I dag tog vännerna farväl av författaren Börge Hellström.

– Det var en sådan otrolig eldsjäl. Han var en oerhört fin vän. Nu är det tomt, säger nära vännen Patrik Pelosio.

Författaren Börge Hellström fördes till sin sista vila under eftermiddagen på fredagen.

Begravningsgudtjänsten ägde rum i Värmdö kyrka i Stockholm, en medeltida kyrka som ligger inbäddad i grönska.

Familj, vänner och kollegor anlände till den lilla stenkyrkan en stund före ceremonin. Den nära vännen Patrik Pelosio tog emot framför kyrkporten och visade folk in i salen. Han vägledde Hellströms författarkollega Anders Roslund till en av de främsta bänkraderna.

Kyrkan fylldes därefter snabbt på. Det satt sörjande på varje bänkrad. De tittade ömsom upp mot det inramade svartvita fotografiet på Hellström som stod framför den vita kistan, ömsom ner mot golvet eller sina knäppta händer.

”Bridge over troubled water” framförd av Luther Martin Kintu, bibelläsning och en inspelning av Björn Skifs ”Håll mitt hjärta” stod på programmet.

Officiant Hans Gårdh, kyrkoherde i Värmdö församling, tog till orda.

– En man med ett stort hjärta för så många. Framför allt för de svaga och utsatta. ”Snäll” är kanske ordet som bäst sammanfattar Börges liv, sade han under sin predikan.

Hans Gårdh skildrade Hellströms väg från brottslig bana, kantad av missbruk, till framgångsrik författare och engagerad samhällsmedborgare.

Skrev avslutningsmusiken själv

Ceremonin avslutades med ett humoristiskt musikinslag. Spridda skratt hördes i kyrksalen när Hellströms egen låt ”Egoboost” spelades upp – en låt som Hellström faktiskt skrev för Melodifestivalen.

– Vi skickade in den till Melodifestivalen för några år sedan. De valde Ranelid, men det stod mellan de två. Nu fick han sin revansch. Han var ju grym på att knåpa ihop texter, säger Patrik Pelosio, som kommer minnas sin mentor och vän så som han beskriver sig själv i låten; ”Stor, stark, snygg och ball och en tusan jävel till karl”.

– Det var en sådan otrolig eldsjäl. Han var en oerhört fin vän. När han blev sjuk har han vårdats hos mig och min mamma och vi har tagit hand om honom. Det var min absolut bästa vän. Nu är det tomt, säger Pelosio, rörd till tårar.

”En grubblare”

Efter en höst med stamcellstransplantation och vård på ”i stort sett alla Stockholms sjukhus” fick författaren Börge Hellström beskedet att hans cancer inte gick att bota. Den 17 februari avled han efter två års kamp mot sjukdomen, 59 år gammal.

Han var andra halvan i krimförfattarduon Roslund och Hellström tillsammans med journalisten Anders Roslund. Deras ”Box 21” från 2005 hamnade på New York Times lista över årets bästa kriminalromaner. Debutboken ”Odjuret” tilldelades samma år Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman. Duons böcker är översatta till 35 olika språk.

– Utanpå var han en skämtsam kille som sköt från höften som tog livet ibland med en klackspark. Men inuti var han något annat, han var en grubblare. Ibland ensam, som vi alla är. Vi är ju två personer och han var ytterligheterna av de personerna. Sådana människor blir man rätt förälskad i. Och vi blev ju förälskade en gång – på vårt sätt, säger Anders Roslund.

– Jag är jätteglad för hans skull att det är så mycket folk här som innerligt vill dela med sig av sin kärlek, fortsätter han.

”En storartad person”

Även författaren Jan Guillou närvarade tillsammans med hustrun och bokförläggaren Ann-Marie Skarp:

– Vi var kollegor vid samma förlag. Vi hade också en del gemensamma erfarenheter som faktiskt hade betydelse. Även om hans tid i fängelse var längre än min så var det viktigt. Anders och Börges första bok hade en extrem fängelsemiljö med en extrem vokabulär. Kvinnorna på förlaget var lite osäkra på det där. Det är ovanligt att jag dras in i lektörsarbete, men här blev jag det. Då kunde jag intyga att varenda ord var sant, säger Guillou.

– Jag måste ärligt säga att han är en av de mest godhjärtade personer jag någonsin träffat. En storartad person, säger Skarp, och kallar Roslunds och Hellströms utgivning för ”oförglömlig”.

De sörjande försvinner från kyrkan. Kvar står Marcus Ericson, begravningsentreprenör vid Nacka Strands begravningsbyrå och nära vän till Börge. Det var Börges önskan att Marcus skulle ta hand om begravningen.

– För mig är det här det finaste man kan få göra för en människa. Att få vara med även när hjärtat slutar slå. Det var mitt löfte till honom, säger han.