Kristallen – maken till stum galasändning har väl sällan skådats

Kattis Ahlström tillsammans med Samir Badran och Viktor Frisk under Kristallen 2017.
Foto: CAROLINA BYRMO
Kattis Ahlström tillsammans med Samir Badran och Viktor Frisk under Kristallen 2017.
NÖJE

Det blev någon slags stående ovation för Leif GW Persson.

Och David Lindgrens hyllningssång till Marianne Rundström var hjärtevärmande.

Annars lyfte aldrig SVT:s sändning av Kristallengalan.

Maken till stum galasändning har väl sällan skådats.

Det är kutym att racka ned på tv:s galasändningar, inte minst på Kristallengalan.
Fånigt, tycker jag.

Alla galor kan i och för sig inte vara lika härligt galet surrealistiskt komiskt underhållande som när Filip & Fredrik ledde den i Kanal 5 för fem år sedan.
Men är man bara åtminstone lite mer intresserad av tv än genomsnittet av befolkningen, har man svalt de flesta Kristallengalorna utan allt för mycket bismak. Det är alltid kul att se hur rätt eller fel juryn har.

I år hade de, ta mig fan, fel i nästan alla kategorier.

Som att livsstilsprogrammet ”Mandelmanns gård” tog storslam (tre priser) och räddade äran åt TV 4. Detta program är så präktigt, småtråkigt och politiskt korrekt att jag får lust att gå till närmaste närbutik och köpa djupfrysta grönsaker från Thailand, hellre än att besöka deras kravmärkta gård i Österlen.

Men strunt samma i alla priser.

– Åsikter är som arslen, alla har ett, som Clint Eastwood sa en gång när jag intervjuade honom.

Vad värre är att sändningen i sig aldrig lyfte.

Prisutdelaren Bert-Åke Varg sa att det var en så härlig stämning på plats.
Det märktes det inte ett dugg av i tv-rutan.

Kattis Ahlström är en alltid mer än habil programledare, men ingen artist som Petra Mede, vilket märktes i öppningsnumret, och heller ingen komiker. Och när hon faktiskt var rolig och skämtade om att hon och två andra kvinnor på plats, Agneta Sjödin och Jenny Strömstedt, alla har gått i parterapi med Niklas Strömstedt (två har varit ihop med, en är gift med den kända artisten), föll skämtet platt till marken.

Var det alkoholfritt bubbel?

Alla skämt föll platt till marken. Även när galenpannan Per Andersson fick gå loss. Åtminstone kändes det så i tv-soffan.

Var det alkoholfri bubbel i det som serverades kändisarna på plats?

Ja, utom för ”Allt för Sverige”-gänget, då. Men de hade kanske tagit ut sin välförtjänta seger i förväg. Det livade bara upp tillställningen.

Hade ljudteknikern glömt att vrida upp volymen på ljudet från salongen?

Eller kanske är man helt enkelt i fel och för stor lokal.

Några saker var bra. David Lindgrens och Tommy Nilssons roliga medvetet stolpiga sångversioner av replikskiften ur olika tv-program. Ett oväntat grepp. Lindgrens hjärtevärmande sång till tvångspensionerade tv-profilen Marianne Rundström.

Och det var fint med en stående ovation (om man skruvade upp volymen, lite grann…) för Leif GW Persson, som fick hederspriset.
Men det är ju GW, förstås.

Hittar man några gamla Super 8-filmer där han och TV 3-skaparen Jan Stenbeck (1942-2002) sitter och smörjer kråset på krogen, skulle man förmodligen kunna klippa ihop det till en timme som drog miljonpublik…