pop

Det är er det är fel på - inte hiphopen

NÖJE

The times they-are-a-changing - alltid och jämt.

Det trodde jag vi visste.

Men lagom till det nya årtusendet har även min generation förvandlats till en självgod, oförstående, konservativ grupp nötter som föraktar det nya och yrar om bristen på "riktig" musik.

PER BJURMAN
PER BJURMAN

Har varit inne på ämnet tidigare, men måste ta upp det igen.

Jag upphör nämligen aldrig att förvånas.

Det kanske är ett tag sedan män och kvinnor i min ålder var i tonåren, men det känns som alldeles nyss och jag minns tydligt hur mycket jag hatade att behöva leva med en vuxenvärld som bara hånlog åt allt jag älskade.

- Det där är ju inte musik, sa dom när Joy Division fick mitt hjärta att stanna.

- Du kommer att växa från de där barnsligheterna med tiden, fräste dom när Ebba Grön satte ord på all vrede och frustration och förvirring.

- Allt som gjordes på 60-talet var givetvis bättre än den här dyngan, påstod dom när The Cures "Seventeen seconds" räddade hela världen.

Jag svor på att aldrig bli likadan.

Jag lovade dyrt och heligt att alltid försöka förstå att tiderna förändras och aldrig visa det vidriga föraktet för det jag inte kan begripa.

I min enfald trodde jag att alla, eller åtminstone de flesta, kände likadant.

Det gjorde de säkert också.

Men nu har de glömt.

Nu är det mina

generationskamrater som blivit gamla idioter och spottar åt allt som inte är som det en gång var.

- Hip hop och techno och sån där modern r&b är ju inte riktig musik... det där måste dom ju växa ifrån... annat var det på vår tid, hör jag ständigt bekanta i min egen ålder kräka ur sig.

Det är ju så man vill slåss.

Fattar ni inte? Fattar ni inte att ni är lika förstockade och korkade och motbjudande som era föräldrar? Att det är er det är fel på - inte hiphop eller techno? Att tiderna förändras och att ni är mossiga lallare som inte hänger med.

Det händer till och med att jag får mail från puckon som vill berömma mig för att jag står emot det nya hemska.

Jag betackar mig.

Jag skriver sällan om de modernaste uttrycken, men det beror inte på att jag inte gillar dem eller föraktar dem eller på något sätt tycker att det jag i första hand har till uppgift att utgjuta mig om per definition är bättre. Det beror på att jag inte alltid känner att jag förstår och har full koll och det man inte förstår ska man försöka låta bli att ha åsikter om.

Världen vore lättare att leva i om fler kunde komma till den simpla insikten.

För övrigt är Eminems "The Marshall Mathers LP" utan tvekan ett av årets album.

På fredag är det

exakt tjugo år sedan Mark Chapman klev fram ur skuggorna utanför The Dakota Building på Upper West Side och sköt John Lennon. Spela "God" från "Plastic Ono Band" då.

Lennon gjorde aldrig något bättre.

Orsaker till extas