”Det här var albumet som bekräftar bilden av den råe, besinningslöse Eminem som 2000-talets Elvis Presley”

NÖJE

2

Eminem

The Marshall Mathers LP

En vit superstar som för ut en strikt svart uttrycksform till hela den stora mainstream-världen. Som med sin utmanande stil får hela det vita amerikanska etablissemanget att förfasa sig och gapa om förbud. Som rappar - blott en modernare variant av det vi kallar sång - som en gud. Ja, det här var albumet som bekräftar bilden av den råe, besinningslöse Eminem som 2000-talets Elvis Presley.

3

Sade

Lovers rock

Ibland krävs det mer än att bara lyssna. Ibland måste man våga öppna upp sitt eget hjärta för att kunna ta emot artister som vägrar väja för att beskriva det mest plågsamma vemodet. De som orkat har alltid blivit rikligt belönade av Sade. Men hon har aldrig förut berört så djupt, känts så organiskt levande och nära och tröstat så mycket som här. Och musik blir inte bättre än ”By your side”.

4

Jill Scott

Who is Jill Scott?

Många har försökt återskapa den egensinniga musik som Erykah Badu presenterade på debuten ”Baduizm”. Få har lyckats. Det briljanta undantaget heter Jill Scott. Hon anammade Badus idéer, förädlade dem och laddade dem med säregen personlighet och urban storstadspuls. Debutalbumet är en lysande legering av svala jazzstämningar, sexuellt mättade melodier och grooves samt spoken word.

5

Thomas Rusiak

Magic villa

Doldisen från Stockholmsförorten Rågsved gav en nödvändig påminnelse om att en modern sammansmältning av furiös punkenergi och hiphop faktiskt kan bli allt annat än krampaktig och ansträngd. ”Magic villa” är ett sinnrikt låtbygge som bevisade att Janes Addiction och Teddybears STHLM innehåller precis lika mycket funk som hiphop-skallarna i Bronx och Hässelby. Modigt och egensinnigt.

6

Angie Stone

Black Diamond

Skivans omslag visar var den rutinerade låtskrivaren och artisten Angie Stone har sina rötter. Hos de stoltaste souldrottningarna från början av sjuttiotalet. ”Black diamond” andas samma besjälade värme och kärlek som Gladys Knight and The Pips paradnummer ”Where peaceful waters flow” eller ”Midnight train to Georgia”. Utan att musiken någonsin framstår som retroaktiv och bakåtsträvande.

7

Primal Scream

Exterminator

Med elva chockdoser ren, kokande energi bryter Scream sönder ledan och de töntiga pretentionerna. Plötsligt handlar det åter om sex, fantasi, risktaganden och revolt. ”Exterminator” är en halsbrytande kakofoni av techno, punk, hiphop, friformsjazz, garagerock, rymdfunk, och Joy Division. Det räcker att höra ”Accelerator”. Där låter skottarna som att de är på väg att störta hela samhällsordningen. Fruktansvärt hårt, fruktansvärt bra.

8

D'Angelo Voodoo

På sin andra skiva, ”Voodoo”, lämnar soulrebellen D"Angelo större delen av sin samtid bakom sig. Och hans musikaliska vision känns lika banbrytande som den Sly Stone gav världen under sina mest kreativa år. ”Voodoo” föddes efter månader av ändlösa jams i Jimi Hendrix studio Electric Lady. Ändå är den sotsvarta funkmässan kompromisslöst fokuserad. Dessutom innehåller skivan några av årets vackraste ballader.

Voodoo

9

Ryan Adams

Heartbreaker

När Whiskeytowns hjärna och hjärta solodebuterar sker det med en för modern amerikansk countryrock synnerligen sällsynt vidsynthet. Unge Ryan Adams älskar Morrissey lika mycket som Merle Haggard och i hans egen musik möter Dylan både Guy och Gene Clark i en serie vackra, jordiga och välkonstruerade kärlekssånger. Emmylou Harris-duetten ”Oh my sweet Carolina” välter faktiskt nästan hela världen. Ren Gram Parsons-klass.

Voodoo

10

Teddybears Sthlm

Rock'n'roll high school

Bröderna Åhlund och den där Arve kliver vidare från de första skivornas hardcorerock och fokuserar i stället på maskinella grooves, Kraftwerk-plonkiga melodier och djup dubreggaekänsla. Klockrena stänkare som ”Ahead of my time”, ”Automatic lover”, den ständigt närvarande ”Punkrocker” och titellåten förvandlade under året på allvar Teddybears från kreddigt Stockholmsfenomen till folkhemshjältar. Starkt jobbat.