”Jag ville hoppa av von Hancken”

Per Oscarsson berättar om sin svåra ångest under inspelningen av nya succéserien

NÖJE

Han gör en av sitt livs bästa rollinsatser i tv-serien "Herr von Hancken".

Men det dåliga självförtroendet var nära att knäcka Per Oscarsson, 73, under inspelningen.

- Ångest, rädsla och osäkerhet har följt mig genom livet, säger han.

I går kunde vi se Per Oscarsson i det första avsnittet av SVT:s stora dramasatsning "Herr von Hancken" För Aftonbladet berättar han i dag om sin svåra ångest och att han ville avbryta inspelningen. - Jag kände mig mindre och mindre.
I går kunde vi se Per Oscarsson i det första avsnittet av SVT:s stora dramasatsning "Herr von Hancken" För Aftonbladet berättar han i dag om sin svåra ångest och att han ville avbryta inspelningen. - Jag kände mig mindre och mindre.

Vi känner honom som den egensinnige skådespelaren som strippade sig in i svenska folkets hjärta i "Hylands hörna" på 60-talet. Men också för uppmärksammade roller i bland annat "Kan du vissla Johanna", "Polisen i Strömstad", "Svält" och "Änglagård".

Trots den imponerande meritlistan kämpar Per Oscarssons än i dag med sitt dåliga självförtroende.

De första veckornas repetitioner inför SVT:s storsatsning "Herr von Hancken" var mycket svåra.

Då ville han hoppa av inspelningen

- Jag kände mig mindre och mindre och gråare och gråare. Jag var ingen skådespelare längre, jag betedde mig som en amatör.

Per Oscarsson fattade beslutet att hoppa av den stjärnspäckade produktionen.

- Jag pratade allvarligt om det. Jag sa till regissören Rumle Hammerich att det var bäst att vi skildes åt. Då hade arbetet knappt börjat ännu.

- Jag hade helt tappat självförtroendet. Det är det värsta som kan drabba dig, känslan av att inte vara någon. Plötsligt känner du dig nivellerad till en nolla. Det var katastrof. Skräcken och rädslan stod som stora betongklumpar framför mig, säger han.

Men Per Oscarsson övertalades att stanna kvar. Och resultatet talar för sig självt. Huvudrollen som kapten von Hancken är en av hans främsta någonsin.

Genom hela livet har Per Oscarsson dragits med bristande självkänsla. Ibland ledde det till stora problem som den där gången på 60-talet när han skulle spela "Hamlet" i Göteborg.

Självförtroendet sviktade igen och Per Oscarsson flydde till Paris med obefintlig reskassa.

Det gick ut ett rikslarm efter den försvunne skådespelaren som nio dagar senare återvände utsvulten och förfrusen. Som grädde på moset möttes Per Oscarsson av ett svenskt mediauppbåd som undrade vad som egentligen hänt.

Han skrattar åt minnena.

Men Per Oscarsson blir allvarlig när han söker förklaringen till problemen.

- Min mamma dog när jag var sex år och hon var sjuk under de sista åren. Vi barn blev åsidosatta eftersom pappa inte hade ork att sköta allt. Och så fick han problem när spriten kom in i bilden. Det var kaotiskt och snett från början.

- Jag handikappades socialt tidigt. Jag flydde till fantasilivet som var motståndslöst. Där kunde jag drömma om ära och framgång; att bestiga berg och slänga mig ut och landa efter fantastiska saltomortaler till folkets beundran.

Nu törs han vara sig själv

Men uppväxten fick också bieffekter som stor misstänksamhet mot människor och existentiell ångest.

I dag har han ändå lärt sig rida ut stormarna. Flyktkänlorna finns fortfarande kvar - men Per Oscarsson flyr inte längre.

- Nu vet jag att det inte är någon idé att fly. Jag är ju alltid med mig själv oavsett vart jag tar vägen. Och stannar man kvar kommer plötsligt den där underbara känslan av att livet tar hand om en igen.

- Man går ut och hugger ved, dricker en god kopp kaffe eller gör något annat och känner vitaliteten komma tillbaka, säger Per Oscarsson.

Dan Panas