Årets bästa konserter

Musik är bra på skiva. Men den är så klart bäst live. Puls Per Bjurman listar sina fem största musikupplevelser från året som gått.

1 av 3 | Foto: björn wanhatalo
Primal Scream. Vilka hjältar.
NÖJE

1: Primal Scream

Münchenbryggeriet i Stockholm 28/3

De som styr opinionen verkar inte bry sig lika mycket längre, men Scream är fortfarande världens bästa rock ’n’ roll-band. Det vet vi som såg den här konserten. När pastor Gillespie och de andra först iscensatte en klaustrofobisk mardröm, blandad på lika delar Joy Division, P.I.L., krautrock och rytmer så tunga och svärtade att de skakade oss ända in i märgen. Och sen gjorde gudstjänst av hela tillställningen, med heliga ”Movin’ on up” och MC5:s ”Kick out the jams” som ställföreträdande psalmer. Några månader senare kom de till Hultsfred och gjorde samma sak igen.

2: Håkan Hellström

Nalen i Stockholm 14/11

För att citera mig själv: ”Det jag minns är laddningen i lokalen innan spelningen. Upphetsningen. De vibrerande förväntningarna. Som sedan bara exploderade i en enda lycklig jävla larger-than-life-orgasm när den vackre ynglingen kom ut i sin sjömanskostym och började sjunga ’Magiskt men tragiskt’”.

Det var årets lyckligaste kväll – på alla vis.

3: 16 Horsepower

KB i Malmö 17/5

Stilen kallas väl rock. Men när den märklige, djupt religiöse och till synes mycket allvarsamme David Eugene Edwards och hans lyhörda medmusikanter nedkallade andarna efter Howlin’ Wolf och Jeffrey Lee Pierce kändes det som gospel i Malmö. Dov och mörk och kärv – men ändock gospel.

4: Mary J Blige

The Joint i Las Vegas 28/8

En klassisk Notown reveu-kväll – fast i upphottad, livsfarlig, sexig r’n’b-tappning. Versionen av ”I’m going down” var så stor och mäktig och gospel-rusig att rouletteborden i casinot intill stannade. Be en bön om att vi får se den här ängeln i Sverige någon gång.

5: Hederos & Hellberg

Kägelbanan i Stockholm 7/12

Om inte annat så för den sensationella versionen av Stooges ”No fun”. Det är en låt man kan bli mycket till. Arg. Kåt. Frustrerad. Vild. Lycklig. Sorglig rörelse och sentimentalitet trodde jag däremot aldrig att den skulle kunna orsaka. Men i händerna på de här två begåvade värmlänningarna blir hela världen uppenbarligen vackert melankolisk.

Per Bjurman