...och Bobbo, Petra, Robbie och Kim också

1 av 4
     
NÖJE

Bobbo Krull

Det spelar ingen roll

om du är prinsessa, poet eller chef över fosterlandet.

Bobbo Krull, elakheternas mästare i P3:s satirprogram Pippirull, ser inte bara ut som en Hells Angels-medlem – han får dem dessutom att framstå som ett gäng korgossar.

Sådana små detaljer som att han i en lördagsintervju först lät snälle kompisen Olle Palmlöf fråga självaste Jan Guillou varför denne inte ville kallas ”Janne” – bara för att inleda nästa fråga med ”Men Janne?” är tillräckligt för att vi vanliga medborgare ska lägga oss på knä och tillbe denne elakheternas mästare.

Petra Wangler

Alltför många

musiktidningar har gått i graven de senaste åren. Det är tragiskt.

Men på tv finns lyckligtvis en oas kvar.

Från SVT Växjö sänds intelligenta ”Musikbyrån”, med Petra Wangler som en av programledarna.

Hon är en skön och nödvändig motvikt till de fåniga killar och tjejer som åmar sig framför kameran på ZTV och MTV. Petra Wangler är helt enkelt bra, utan att för den skull bli tråkig en enda sekund.

– Äntligen börjar folk fatta att populärmusik är en egen kulturform, inte bara någon ungdomsgrej, säger hon.

Robbie Williams

Länge var det pinsamt.

Det gick liksom inte att erkänna, varken för kompisarna eller sig själv.

Men nu är det baske mig dags.

Robbie Williams är cool. Hans förflutna som bifigur i sedan länge avsomnade pojkbandet Take That är glömt. Robbie Williams står på egna ben, och det går alldeles utmärkt.

Härligt hittiga hitlåtar, bra videor med skön glimt i ögat, romansrykten, paparazzibilder från solsemestrar, ordkrig i brittisk press, skandalartade tendenser på MTV-galans efterfest i Stockholm i höstas?

Jorå, nog är det dags att hylla Robbie lite.

Det är därför vi precis gjort det.

Kim Catrall

När ”Sex and the city”

-Carries ( Sarah Jessica Parker) sötcharmiga beteende står dig upp i halsen kan du lita på att seriens egen foxy lady Samantha ( Kim Catrall) finns där för dig.

Samantha har två intressen i livet, karlar och sex. Hon raggar jämt, ständigt och hämningslöst, känslor tycks hon helt sakna.

Vacker, förförisk och alltjämt leende levererar hennes honungsljuva stämma cyniska, iskalla och underbart uppriktiga repliker i en aldrig sinande ström.

När drömmannen visar sig vara lika välutrustad som en nyfödd kattunge gråter hon.

Må hennes karaktär aldrig försvinna.