Carr är död men musiken lever

NÖJE

Plötsligt låg det ett mail i datorn:

”JAMES EDWARD CARR, 58, of Memphis, performing artist, died of cancer Sunday at Court Manor Nursing Home.”

James Carr, en av soulhistoriens största sångare, är död. Som så ofta alltför tidigt, och som så ofta utan att ha fått det breda erkännande han så väl förtjänar.

Bland kännarna är han ett aktat namn, men trots att denne man under glansdagarna i mitten av 60-talet gav ut singlar som prejade både Wilson Pickett och Otis Redding av banan lyckades han aldrig nå den stora publiken.

Framförallt gav han ut den definitiva versionen av klassikern ”Dark end of the street”, en storslagen ballad som tolkats av otaliga sångare genom åren men ingen har någonsin varit i närheten av James Carrs hudlösa, närmast besatta iscensättning av detta otrohetsdrama i blått och svart.

Dan Penn, Memphis-legendaren som skrev låten tillsammans med Chips Moman, säger det själv och när man hört låten finns ingen anledning att tvivla.

James Carr var en enkel man från Södern som jobbade på brädgård och sjöng i gospelgruppen The Harmony Echoes.

När han skulle signera sitt första skivkontrakt med bolaget Goldwax fick hans manager Roosevelt Jamison lära honom att skriva sitt namn.

På Goldwax satte Carr under perioden 1964-69 en hel räcka odödliga soulnummer på pränt, oftast backad av samma musiker som hörs på album som Elvis Presleys ”From Elvis in Memphis” och Dusty Springfields ”Dusty in Memphis”.

Musikbranschen gick emellertid hårt åt James Carr. När Goldwax lade ned verksamheten 1970 hade han rasat djupt ned i drogmissbruk och försvann snart från scenerna.

Försök har under åren gjorts att skaka nytt liv i hans karriär, men missbruk och sjukdom har lagt hinder i vägen och den forna magin har vägrat infinna sig.

Nu är James Carr borta men musiken finns kvar. De flesta av de klassiska numren hittar ni på albumet ”The essential James Carr” från 1995. Köp och lyssna.

På ”You"ve got my mind messd up” och Bee Gees-covern ”To love somebody”.

Och, givetvis, på ”Dark end of the street". Närmare essensen i begreppet southern soul går det förmodligen inte att komma.

Håkan Steen