Här är svensk films senaste stjärnskott

Okända, unga skådespelare får chansen

1 av 5 | Foto: MARCO GUSTAFSSON
SUCCÉKVARTETTEN Alexandra Dahlström, Sara Sommerfeld, Gustaf Hammarsten och Laleh Pourkarim är fyra av de unga skådespelare som fått sina genombrott genom det nya svenska filmundret.
NÖJE

De heter inte Endre, Bergström, Reuter eller Persbrandt.

Den nya filmvågens stjärnor gör succé - trots sina efternamn.

För fem år sedan hade ingen sprungit benen av sig för en film med Gustaf Hammarsten, Sara Sommerfeld, Laleh Pourkarim eller Alexandra Dahlström.

I dag har hundratusentals svenskar löst biljett till ”Tillsammans”, ”Vingar av glas”, ”Jalla! Jalla!” och ”Fucking Åmål”.

- Det är verkligen smickrande. Samtidigt är det på tiden att nya förmågor får chansen inom svensk film.

- Många producenter vill ju ha stora affischnamn för att få säkra kassasuccéer säger Sara Sommerfeld, nominerad till en Guldbagge för sin roll i ”Vingar av glas”.

Gustaf Hammarsten, huvudrollsinnehavare i ”Tillsammans” fyller i:

- Men det roliga är att de här filmerna vi varit med i blivit kassasuccéer ändå. Trots att det inte är filmer om det gamla vanliga med de gamla vanliga. Filmarna har vågat ta risker och det är jättebra.

Ett fräckare sätt att berätta

Regissörerna Lukas Moodysson, Josef Fares och Reza Bagher går i spetsen för ett nytt, fräckare och friare sätt att berätta i sina filmer - fjärran från pretentiösa dramer, Hollywood-influerad action och klassisk komedi.

- Handlingen är mycket mer jordnära och här och nu. Filmerna handlar inte om vad som händer där uppe i den fina världen eller bland de högre klasserna förr i tiden, säger Laleh Pourkarim, bioaktuell i ”Jalla! Jalla!”.

Roligt på ett nytt sätt

Otraditionella regissörer gör också skådespelarjobbet roligt på ett nytt sätt.

Alexandra Dahlström spelade i Kjell Sundvalls stjärnspäckade film ”Tomten är far till alla barnen” efter succén med Lukas Moodyssons ”Fucking Åmål”:

- Klart att det var annorlunda. Jag lärde mig otroligt mycket och fick verkligen respekt för de rutinerade skådespelarna. Men ”Fucking Åmål” kändes mer som en utflykt - lättare. Som en lek med mycket allvar också.

Dan Panas