En sån lyckad jättegala!

NÖJE
artister mot nazister Per Bjurman
artister mot nazister Per Bjurman

För den goda sakens skulle brukar man vara snällare mot medverkande i välgörenhetstillställningar än de kanske förtjänar.

Den här gången behövs inte det.

"Hela Sverige - artister mot nazister" är en av de mest lyckade jättegalor jag haft nöjet att få bevittna.

Det var långt ifrån givet.

När jag såg hur många som skulle vara med, och hur länge de skulle hålla på, befarade jag tvärtom att jag kunde bli så uttråkad att jag måste gå med i Ku Klux Klan i ren protest.

Men trots att stämningen i de onödigt prydliga publikleden aldrig ville nå några högre temperaturer kändes de fyra timmarna i Globen faktiskt inte bara som en maratonsittning för ett ovanligt viktigt och behjärtansvärt ändamål.

Det var bra.

Det var underhållande.

Det var givande.

Man kan ju jämföra

med den förra tillställningen det något omaka paret Mikael Wiehe och Tomas Ledin arrangerade, ANC-galan på Scandinavium i Göteborg för sexton år sedan.

Då jublade man åt Imperiet och Olof Palme och sen var det inte så mycket mer.

Här fick vi faktiskt kanonframträdande efter kanonframträdande.

Jag minns särskilt Di Leva och rapparen Timbuktu i en oerhört suggestiv och vacker "Jag ger dig mitt hjärta", The Arks ljuvligt bögiga möte med Richard Wolff i den senares "Vackra pojkar, vackra män", hip hop kollektivet - inkluderande bland andra Petter, Ayo, stencoola Melinda Wrede och superhjälten Big Fred - och deras nyskrivna klassiker "Glöm aldrig", Sahara Hotnights och Joppe Pilgrens ruffiga version av "Solglasögon", Blacknuss grymma sväng samt Marie Fredriksson. Jo. Jag brukar sällan ha särskilt mycket gott att säga om henne, men hon gjorde - ensam vid flygeln - en väldigt fin och väldigt innerlig "För dom som älskar".

Däremot vet jag inte

om den för galan specialskrivna "Håll Sverige rent, med Wiehe, Ledin och Markoolio i ohelig allians kan beskrivas som så särskilt lyckad. Jo, det var vansinnigt kul att höra Markoolio gapa "Kom igen nu, Wiehe!". Men det luktade mycket "Berg är till för att flyttas", gjorde det inte?

I den avslutande, kollektiva tappningen av "Det här är ditt land" var det dock tryck. Så mycket tryck att man faktiskt inte ville att aftonen skulle ta slut.

De stackaras nassarna, underbart förlöjligade i de fem råa filmsnuttar Jonas Åkerlund - en sann punkare -låtit regisserat kvällen till ära, har all anledning att huka när TV 4 27 februari sänder det här.

Per Bjurman