NI bestämmer vem som vinner - inte jag

NÖJE

Nu får ni väl ge er.

Ska det vara så svårt att fatta?

Det är ni läsare som nominerat finalisterna i Rockbjörnen - INTE jag eller någon annan här på tidningen.

Får dagligen indignerade mejl om vilken hopplös idiot jag är som nominerat den och inte den till Rockbjörnsgalan nästa måndag.

Det är milt uttryckt tröttsamt.

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva förklara det här, eller hur noggrant, men jag tar det igen då:

Den första månaden var omröstningen helt öppen - man fick lägga sina röster på precis vem eller vilka man ville.

Sen gick de fem i varje tävlingsklass som fått flest röster vidare till finalomgången.

Läs det igen.

De fem i varje tävlingsklass som fått flest röster gick vidare till finalomgången.

Det är alltså varken jag eller lo fi-Håkan eller Anders Gerdin eller Schibsted-koncernens ledning eller LO-basen Lundby-Wedin eller Lars Johan Hierta eller någon annan med anknytning till denna ärevördiga publikation som nominerat Rockbjörnskandidaterna.

Det är ni.

Läsarna.

Så please:

Skäll inte på mig om du saknar Kent, Latin Kings, Urga, Smurfarna och vilka det nu är det tjatas om.

Skäll på världen.

För övrigt kan ni redan nu börja ta på dansskorna - det blir åka av på Cirkus om en vecka.

Och jag håller förstås stenhårt på Håkan Hellström.

George W Bush

har i alla fall bott i Austin - Texas "residensstad"" - i flera år. Då måste han vid åtminstone ett par tillfällen ha gått längs sjätte gatan - världens liveklubbtätaste gatstump - och därmed finns chansen att han sett Delbert McClinton.

Så det finns hopp.

Det jag hört

av Pavement-sångaren Stephen Malkmus kommande solodebut bådar väldigt gott.

Flera låtar verkar vara laddade med gitarrer inspirerade av Television, eller ännu hellre Tom Verlaine solo, grymt underskattade "Words from the front".

Men det är inte själva likheten med Verlaine som lockar. Det är det faktum att det är så mycket nerv, så mycket laddning och känslor i de där gitarrerna.

- Jag kan visst coacha

och har sju SM-guld som bevis, säger brynäsaren som står i Leksands heliga bås och gör ingenting.

Det är som att säga att Magnus Uggla har "Vittring" och "Varför ska man ta livet av sig för..." som bevis för att han kan skriva bra rocklåtar.

Det var då det, Tommy, det var då det.

Apropå absolut ingenting

har jag den senaste veckan lyssnat oerhört intensivt på Nina Simones "Nina Simone & piano" och just nu tvekar jag inte att påstå att det är ett av de tio starkaste album som gjorts.

Kan de inte ta

och släppa det där Titiyo-albumet nu? Jag tror att det är sensationellt.

Orsaker till extas

Per Bjurman