"Vi kan bli världens största band"

NÖJE

The Ark är inte lite kaxiga. Men så har de ju också vunnit en Rockbjörn för årets svenska grupp.

Foto: Sara Ringström

Växjö, sommaren 1991.

Från Rottne, ett par mil utanför stan, kommer ett gäng killar som kallar sig The Ark.

Det här är deras första spelning.

Det går bra.

- Skitbra, förtydligar sångaren Ola Salo.

Publiken verkar gilla vad de hör, låtarna sitter och Ola bär sina utsvängda termobrallor med fastsydda eterneller.

Men just den här dagen är det karneval i Växjö, och plötsligt kör en lastbil förbi The Arks scen. På flaket står den lokala dansgruppen Jivers, och ur högtalarna strömmar den käcka jingeln "Dansa med Jivers".

Dansmusiken överröstar de unga killarna. De kommer av sig helt.

För en kort stund, vill säga.

Nio år senare får killarna sitt efterlängtade skivkontrakt, och låter sig knappast avbrytas längre.

- Mycket har varit detsamma sedan dess. Vi har alltid gjort ett starkt visuellt intryck, och vågat genomföra idéer som är potentiellt utskrattningsbara, säger Ola Salo.

Sedan 1996 bor bandmedlemmarna i Malmö. Men resorna till huvudstaden är många.

Den här intervjun äger rum i ett stort konferensrum på skivbolagets kontor i centrala Stockholm.

- Man blir alltid bajsnödig härinne, konstaterar gitarristen Martin Axén.

- Oftast har man varit ute kvällen innan. Och så hinner man inte gå på toaletten på hotellet. Och lagom till man går in i konferensrummet blir man nödig, förklarar han vidare.

För det är så livet ter sig för The Ark nu.

Ja, inte bajsnödigt, alltså.

Utan fyllt av skivbolagskontor, hotell, Rockbjörnar, turnéledare, efterfester.

Efter nio år har de tagit plats i rampljuset.

Som divor?

- Nej, jag kan inte påstå att The Ark är några diviga typer. Vi har hållit på så länge, är rätt avslappnade och det är skönt. Hade vi bara spelat ett år och slagit, hade vi fått en personlighetsklyvning, säger basisten Lasse Ljungberg.

- Ja, då hade vi varit odrägliga nu, säger trummisen Sylvester Schlegel.

De säger att de redan klarat av kändisgrejen.

Hemma i Växjö var The Ark nämligen stora.

Och i sin egen drömvärld var bandet ännu större - gigantiskt.

- Vi har alltid levt i en fantasivärld, i vår dröm. Sedan jag var 14 år, har drömmen varit att vara en välkänd rockartist i ett band med stor publik. Och det krävdes ganska lite uppbackning från verkligheten för att hålla den drömmen vid liv. En full klubb i Växjö räckte, till exempel. När jag var hemma i Rottne över jul hittade jag en massa en teckningar som jag gjorde i 14-årsåldern som föreställer oss på gigantiska scener. Det var en väldigt stark dröm, säger Ola Salo.

Fast de fem killar som sitter runt konferensrummet den här måndagen är inte nöjda. Inte ännu.

- Vi är ganska självgoda snubbar, vi har ett otroligt självförtroende i det här bandet. Vi vet att vi kan bli världens största grupp. Därför vänjer vi oss väldigt snabbt. "Va fan, Madonna gick om oss igen!", utbrister Ola med spelad förfäran och de andra skrattar gott.

Lasse Ljungberg förklarar sin syn på saken med smått poetiska ord:

- Vi har kommit över tröskeln och trätt in i den stora lyxsalen. Nu ska vi inreda den.

Under hösten har The Ark turnerat Sverige runt.

Och nog har de trätt in i rollen som riktiga rockstjärnor, alltid.

- Vi är i vår turnébuss, och ska just iväg på soundcheck när turnéledarens mobiltelefon ringer. Det är Ola som ringer från sin säng som är tre, fyra meter längre bak i bussen. Han ska fråga nåt om sina skor, som ligger tre meter därifrån. Han orkar inte ställa sig upp, berättar Lasse med retfullt roat tonfall.

- Ja" Det är lätt att man blir lite lat. Att ha en turnéledare är väldigt skönt, försvarar sig Ola.

Som i nästa andetag redogör för turnéns negativa upplevelser.

- Det är väldigt många som hatat oss. Som kastat upp grejer på scen, spottat på oss. Men det visar att det vi gör är värdefullt, att vi berör. Och vi vet att vi provocerar. Egentligen är det underligt att vi inte fått mer stryk, säger Ola.

Varken han eller övriga medlemmar verkar bry sig särskilt mycket.

Och det är klart.

Har man väntat i nio år låter man knappast en spottloska komma i vägen.

Rockbjörnar till Årets bästa band

Tobias Lindner