De är mästare på - biroller

1 av 3
William H Macy i "Fargo".
NÖJE

William H Macy och Philip Seymour Hoffman.

De är filmens sanna hjältar.

Skådespelare du inte tänkt på att du älskar ...

De är inte Tom Cruise-fagra eller Jim Carrey-flabbiga. Inte ens DiCaprio-valpiga eller De Niro-tuffa.

Men ...

De är det där lilla extra. Ofta en kufisk figur i marginalen. En gubbe i lådan. Och i sitt lilla sidospår är de - sensationella.

Gamla mästare som Harry Dean Stanton, Robert Duvall och Dennis Hopper har länge briljerat.

Men, nu. Nu är det William H Macy och Philip Seymour Hoffman som regerar. De är birollskungarna!

Om du såg ”Fargo” lär du minnas Macys härliga bilförsäljare Jerry Lundegaard som insärjd i en hopplös härva iscensätter en kidnappning av sin fru. Hans sätt att hålla upp en käck bilförsäljarjargong samtidigt som hela hans väsen andas undergång och uppgivenhet är briljant.

- Jaah, säger han och ler tomt.

Eller rollen

som den hopplöst bedragne Little Bill i ”Boogie nights”. Eller som gaypolisen Chappy i videoaktuella ”Happy, Texas”. Eller som den förtvivlat neddekade före detta frågesportskungen Donnie Smith i ”Magnolia”.

- Jag brukade vara smart, säger han klagande, allt fullare, allt mer hopplöst trasig och pinsamt förälskad.

Macy ... Han borde ha fått en Oscar för ”Fargo”.

Philip Seymour Hoffman, som faktiskt har gjort tre filmer med Macy -- ”Boogie nights”, ”Magnolia” och kommande ”State and Main” som har svensk premiär på Göteborgs filmfestival i dag, är om möjligt ännu härligare.

I rockeposet ”Almost famous” är han otroligt skön som den legendariske amerikanske rockjournalisten Lester Bangs.

Hans utgjutelser över rockjournalistikens själ är redan kultförklarade.

Men, du har också sett honom i starka roller i ”Happiness” och ”The talented Mr Ripley”.

Alltid lite

saltare än de övriga. En figur som du har svårt att inte titta lite extra på. För han ”stör”. Tränger sig på.

Det han och Macy gör är att ge filmerna ett vardagligt hjärta, en identifikation som slutligen snärjer oss och stärker helheten, som får oss att förbehållslöst älska just den filmen.

De lär aldrig bli de stora ikonerna i Hollywoods tvålfagra värld.

Men de förtjänar att hyllas, som de kungar de är.

Respekt!

Facit

Ronny Olovsson