Lägg ner usla "Svart eller vitt"

NÖJE

Jag lider för tillfället av mediaskräck. Det har hänt nåt tragiskt med journalistiken.

I dag är nyheter pengar. De stora nyhetsbyråerna slåss om att vara först med det hetaste/senaste/värsta och konkurrensen om de stora scoopen har blivit så hård att faktakontrollen inte alltid "hinns med". Likadant är det med både nyhetsprogrammen och kvälls- och dagstidningarna. Konkurrensen banaliserar debatten i stället för att främja den. För när man väl fått ihop en braskande rubrik - en som säljer- blir nyanserandet ointressant.

Debatter, den segdragna process det innebär att vrida och vända på saker så många gånger att man kanske kan tänkas få en så pass objektiv bild att man kan bilda sig en egen åsikt, är nämligen inte särskilt säljande alls.

Gråskalorna är komplicerade medan det svartvita är reklamsloganbraskande förenklingar, "det folket vill ha", snabbt avfärdande av personer och företeelser som goda eller onda, rätt eller fel, och så kan man dunka sig själv i ryggen och tycka att man varit förträfflig som bildat sig en åsikt.

Och så snabbt också!

Det pinsammaste exemplet på detta är programmet "Svart eller vitt". TV4 borde skämmas. Bara namnet diskvalificerar det som diskussionsprogram. På några minuter ska ämnen av varierande tyngd "debatteras" av kreti och pleti. Ingen får tala till punkt och programledarna själva är uselt pålästa och ointresserade av allt annat än den åsikt de redan bildat sig i fikarummet, och allting ska gå fortfortfort och den som formulerar sig mest drastiskt vinner enligt formeln: hellre en snitsig one liner än ett gediget kunnande. På TV 4:s hemsida kallas det "Sveriges hetaste debattprogram", men "hetsigaste" vore ett bättre ord. (Eller "Sveriges nu nedlagda debattprogram", tack så mycket.)

Det är deprimerande att leva i ett samhälle där individen anses så pass opålitlig att åsikterna måste generaliseras i någon sorts irrationell skräck för att folket skulle tappa intresset om man vågade fördjupa sig.

Tack och lov finns radioprogrammet "Pippirull". En timmes stenhårt ifrågasättande tre gånger i veckan, och en envis och skön instinkt att inte ta minsta lilla nyhet - stor som liten - för självklar sanning. Satiren är kanske den absolut mest levande formen av kritiskt tänkande, och d e t är journalistik. Heja!

Jessika Gedin

Jessika Gedin