Musiken i fokus

NÖJE

”Pop i fokus”. Ett program i SVT 1.

Också en passande rubrik på programledaren Per Sinding-Larsen liv.

– Popen visade att det fanns ett annat liv än rådjursslakt, säger han.

Foto: Ulf Höjer

En blek bonnapåg från den skånska vischan i närheten av Sjöbo.

Sån var han i unga år.

Pappa var skogs- och viltvårdare. Han tog med sig grabben ut på jakt och fiske. Det var livet. Det var livet tills Per fick Sweets album ”Sweet Fanny Adams” i present.

Sweet var ett band som under första hälften av 1970-talet fick kidsen att skrika i extas.

Det började som ren tuggummipop. Det utvecklades till glam-heavy-metal-light. Klassikern ”Ballroom Blitz” är bästa exemplet.

– ”Sweet Fanny Adams” förändrade mitt liv på ett dramatiskt sätt. Jag förstod att det fanns annat i livet än jakt, fällknivar och rådjursslakt. Jag förstod att det fanns härligt oljud, brudar, glitter och glam, säger Per Sinding-Larsen.

I sin aktuella succébok ”Populärmusik från Vittula” skriver Mikael Niemi så här: ”När man väl upptäckt musikens kraft finns ingen återvändo. Det är som när man runkat första gången. Man kan inte sluta.”

Så var det för Per Sinding-Larsen. Han ville bara ha mer.

– Jag blev tidigt en storkonsument: Bowie, T Rex, Alice Cooper, Kiss, Deep Purple? Och jag läste allt jag kom över. Musiken var en frigörelseprocess.

Konsumtion ledde till produktion.

Bland de band Per medverkade i nämner han Doktor Glas, en svensk variant av amerikansk garagerock typ Flamin’ Groovies och MC5.

Musik kan också uttryckas i bokstäver, för Per blev den en väg in i journalistiken.

Han gjorde egna tidningar. Han gjorde skoltidning på högstadiet. Han gjorde skoltidningen Utposten på gymnasiet i Ystad. Det ledde till en pryoplats på Ystads Allehanda, väl inne i lejonkulan tog han chansen att säga sin mening.

– Jag frågade: ”Varför skriver ni aldrig om musik?” och fick svaret: ”Det har vi inte tid med, men du kan få göra det”. Jag minns min första recension, Policei Bröndbyhallen i Köpenhamn, The Go Go’s var förband. Jag försummade hela min gymnasietid. Det var roligare att åka omkring och recensera och intervjua popartister.

Efter några år fick han via en vän nys om att Z TV skulle dra igång, att kanalen sökte nån som kunde vara musikproducent eller musikredaktör. Per fick jobbet, skötte sig väl och blev kvickt en profil i rutan.

Via en sejour på Kanal 5 blev han i januari 1999 fast anställd på SVT. Det har påverkat musikbevakningen i statstelevisionen. I vår är utbudet större än på länge: hans egna ”Pop i fokus”, ”Voxpop”, ”Kulturnyheterna”, ”Musikbyrån” (med förlängd sändningstid), enstaka dokumentärer ovanpå det?

– Musik är mitt största intresse och SVT visste väl vem de anställde, säger Per Sinding-Larsen med ett leende.

arkiv/Per Sinding-Larsen

Tore S Börjesson