”De gör upp om segern”

Per Bjurman listar sina schlager- kandidater

1 av 3
heta kandidater Barbados...
NÖJE

MALMÖ

Repetitioner har knappt hunnit börja men jag är redan övertygad:

Det står mellan Barbados, Friends och Jan Johansen i årets melodifestival.

Startfältets lika talrika som slätstrukna Britney Spears-wannabees har däremot inte en chans.

Det är med viss bävan jag för så tvärsäkra tips till torgs.

Man minns ju fjolåret.

Då inledde jag den glada schlagerveckan i Göteborg med att upplysa om att Roger Pontare var fulltständigt chanslös...

Men det finns näppeligen utrymme för så grova missförstånd den här gången.

Dels är startfältet

helt befriat från den typ av storvulna, spektakulära Pontare-övningar publiken älskar och vi kritiker hatar.

Dels tror jag faktiskt att favoritlåtarna är för starka för att någon ska kunna utmana dem.

De allra flesta här i Malmö sätter sina slantar på Friends och visst är den skamlösa ABBA-pastischen - för att inte säga ABBA-kopian - "Lyssna till ditt hjärta" en brottarhit.

Det känns frestande att jämföra med Charlotte Nilssons knockout-smocka, "Take me to your heaven", men Friends-numret låter ännu mer ABBA - och är ännu mer catchy.

Omodern?

Jo, lite.

Men det är inte nödvändigtvis av ondo i den här tävlingen.

Personligen tror jag

dock ännu mer på Barbados "Allt som jag ser", ett löjligt medryckande stycke solsken i brytningspunkten mellan modern pojkrumspop, klassisk schlager och det unga dansbandssväng som är Barbados eget.

Refrängen är en typisk "Dille Diedricson" (kompositören), en sån som träffar mitt i plytet. Som sticker ut. Som griper tag.

I den mån det finns konkurrens kommer den, tror jag, från Jan Johansen. Han har av Bobby Ljunggren och Ingela "Pling" Forsman - två tungviktare som vet hur man skriver melodifestivalvinnare - fått en gedigen, snygg, balladaktig vuxenschlager och sjunger den med både pondus och ett slags skäggstubbig strandraggarsensualism som brukar tilltala äldre delar av tv-publiken.

Dates lätt latinoanstrukna "Om du förlåter mig" kan vara en dark horse och längtar publiken efter smäktande ballader går Sanna Nielsen långt med "I går, i dag". Popsons "Jag känner dig", som låter som Cardigans "Carnival" spelad av ett britpopband, är jag själv rätt förtjust i men den går näppeligen hem i ett schlager-SM.

Därutöver har vi

fyra damer - Teresia, Rosanna, Annie Kratz-Gutå och Ellinor - som i högre eller lägre utsträckning försöker låna av Max Martins Britney Spears-triumfer.

Dem tror jag vi kan glömma.

Vaken låtar eller sångerskor är direkt dåliga, men det känns väldigt blekt, väldigt slätstruket och väldigt opersonligt - över hela linjen. Dessutom ska vi komma ihåg att alla senare års försök att anpassa melodifestivalbidragen efter rådande trender i den "riktiga" popvärlden misslyckats.

Det här är och förblir en tävling i musik som egentligen inte finns - men är störst i världen en vecka om året.

Barbados, Friends och Jan Johansen.

Någon i den trion får åka till Danmark i maj.

Per Bjurman