Världens läskigaste kannibal är tillbaka. Hungrigare än nånsin.

1 av 12 | Foto: UIP
Vilken pangbrud.
NÖJE

<p class="noIndent">BERLIN</p>

Det var inte svårt för

Anthony Hopkins

att bli Hannibal Lecter igen. Det var bara att hitta Rösten.

- Jag såg om ”När lammen tystnar” på video före inspelningen, säger han.

För rösten.

Och så lutar sig Anthony Hopkins fram emot oss och pratar med den iskallt artiga stämma som åter ska skrämma biobesökarna.

Vi lyssnar.

Anthony Hopkins hittade på en sak som blev klassisk i ”När lammen tystnar”. Han sa repliken ”I ate his liver with some fava beans and a nice Chianti” och smackade sedan slörpande mot FBI-agenten Clarice Starling.

I ”Hannibal” har han lagt till en ny sak. Han säger Oki Doki några gånger, som är ett lättsamt uttryck men i doktorns mun låter som ett mordhot.

Det finns mycket att skrämmas av, eller höja på ögonbrynen åt, i ”Hannibal”. Anthony Hopkins säger att han inte riktigt förstår varför folk är så fängslade av filmpsykopaten, men att det är bra att vi känner på vår rädsla.

- Det är hälsosamt att gå på bio och bli skrämd av ”Hajen” eller ”Psycho” eller en varg som äter Rödluvans mormor, säger han.

Jag möter honom i ett hotellrum i Berlin. På väggen sitter en affisch där Hannibal Lecter stirrar ondskefullt. Vägen att göra honom till huvudperson och affischnamn har varit lång.

I begynnelsen var ”Röda draken”.

Författaren Thomas Harris, som verkar märkvärdigt fascinerad av seriemördare, skrev 1981 en thriller om en FBI-polis som är duktig på att fånga mördarna. Han gör det genom att förstå hur de tänker, att försätta sig i samma mentala tillstånd som psykopaterna.

I långa loppet mår polisen inte så bra av det. Han slutar, men kallas in på ett nytt fall. Och som en del i jakten på den mördaren hälsar han på den fängslade Hannibal Lecter. FBI-polisen Will Graham är den som grep Lecter och avslöjade den geniale psykiatern som seriemördare.

Samt blev uppskuren med en linoleumkniv av Lecter, men överlevde.

Michael Mann (”Heat”) gjorde film av boken 1986, med William Petersen som FBI-polisen och Brian Cox som Hannibal Lecter. Där spelades av FBI-polisen Jack Crawford av Dennis Farina. Clarice Starling fanns inte då.

En snygg, välgjord thriller som inte blev någon publiksuccé.

Sedan skrev Harris en ny bok.

Anthony Hopkins berättar för oss vad som hände.

- Jag mötte författaren Thomas Harris i Florens. Han är en vänlig, vanlig man. Lite kraftig, han gillar sin pasta och sitt vin.

- Jag frågade honom hur Hannibal kom till. Thomas Harris sa att först skrev han ”Röda draken”, där Lecter är med lite. Och det blev film. Medan han skrev ”När lammen tystnar” och satt vid datorn gick Lecter in i rummet. Jag frågade ”vadå Lecter gick in i rummet?”

- Thomas Harris menade att en osynlig varelse kom in där han skrev. Det är som en dubbelgångare som tar över i hjärnan. Inget övernaturligt, utan en projektion. Lecter flyttade ”När lammen tystnar” i en annan riktning än vad jag hade planerat, sa Thomas Harris.

Anthony Hopkins frågade författaren hur det var med boken ”Hannibal”, varför det dröjde.

- Jag fick vänta på att Hannibal Lecter skulle komma tillbaka i rummet och ge en riktning. Det tog några år, sa Harris.

Vi backar tiden

igen. 1990 var jag i New York på filmbolaget Orions kontor. De berättade att ”När lammen tystnar” skulle bli film.

- Vi försökte få Anthony Perkins att spela Hannibal Lecter, sa filmbolaget. Han kunde tyvärr inte, men det blir Anthony Hopkins och han blir säkert bra.

Jotack.

Hopkins själv förstod snabbt vilken bra roll det var.

- När jag läste filmmanuset till ”När lammen tystnar” 1989 hade jag arbetat inom teatern i några år. Och min agent skickade över manuset och jag tyckte titeln lät som en godnattsaga för barn. Men han sa ”läs det” och jag läste. Det är ingen stor roll, bara 20 minuter på filmduken, men jag insåg omedelbart att det skulle förändra hela mitt professionella liv.

- Och det gjorde det. Jag sa med detsamma ”det här är en jättechans” och några frågade tveksamt ”ska du verkligen spela en skurk?”. Nej, han är en mytisk figur, som Jago eller Richard III eller Fantomen på Operan.

Vi vet hur det gick. ”När lammen tystnar” blev en framgång både bland publik, kritiker och den som väljer vem som får Oscar.

Anhtony Hopkins fick staty och gjorde flera bra roller. ”Återstoden av dagen”, Nixon”, ”Amistad”, ”Zorro”.

- Jag älskar att gå på bio och filmbranschen. Och den har gett mig ett gott liv. Jag lever enkelt, jag har ett litet hus i Kalifornien. En liten trädgård, ingen pool. Nära stranden i Santa Monica. Jag gillar att promenera på stranden och att vandra i bergen.

Anthony Hopkins gick på stranden eller bilade runt USA och gjorde andra filmer.

Men förväntningarna kom på en film till. ”Jag ska ha en vän till middag”, var det sista vi hörde av Hannibal Lecter. Vad hände med honom efter ”När lammen tystnar”?

- Jag funderade aldrig på en uppföljare, säger Anthony Hopkins. Jo, när folk frågade mig om det så sa jag ”javisst om det blir en bok och ett manus och det är bra så kan jag göra den”. Så höll det på i flera år. Sedan ringde min agent en morgon och sa att det verkar som om Thomas Harris har skrivit en ny bok. Vad heter den? ”Hannibal”. Jag läste korrekturet och pratade med Jonathan Demme och Jodie Foster och det var lite trist att de hoppade av, men jag blev inte sömnlös för det. Jag promenerade på stranden och spelade piano och läste böcker.

- Då ringde producenten Dino de Laurentis och sa att Ridley Scott skulle regissera och det tyckte jag var bra. Och jag ville verkligen ha Julianne Moore som Clarice.

Förra året spelades filmen in. Med Hopkins som en välklädd seriemördare i Gucci-kläder.

- Det var kul att gå omkring på Florens gator i eleganta hattar och låtsas vara någon annan. Det är vad skådespelande är, att klä ut sig och låtsas vara någon annan.

Anthony Hopkins gillar att skådespela och göra film.

Men han är trött på teatern.

- Jag är inte besatt av skådespeleri, jag känner mig inte alls som en skådespelare. Inte för att jag vet hur dom antas känna sig. Jag är bara en av dom tursammaste killarna i världen. Jag har roligt när jag jobbar.

Han säger att han aldrig umgås med kolleger.

- Jag har aldrig känt mig som en del av skådespelarvärlden, i synnerhet inte i England. Jag begick den oförlåtliga synden där: jag slutade spela teater. För jag tycker det är så tröttande och enformigt och tråkigt.

Tycker du fortfarande att det är trist?

- Ja. Jag gillar bio. Jag har arbetat länge på scenen och jag beundrar folk som kan fortsätta spela teater, men jag kan det inte. Jag känner mig inte hemma där. Man måste ta det väldigt allvarligt kväll efter kväll. Jag börjar tramsa efter fyra föreställningar.

Nu är ”Hannibal” här,

och det pratas redan om ännu en film.

- Jag har hittat på en idé, säger Hopkins. Dino de Laurentis vill göra om ”Röda draken” och jag är inte så säker på det. Jag vill se en duell mellan Lecter och Starling. Om hon misslyckas ska han förgöra henne, men han vill ge henne chansen. Fascinerande att ta dem till en avlägsen bergstopp där hon dödar Odjuret.

- Thomas Harris är intresserad av min idé.

Många tyckte

romanen ”Hannibal” var ett makabert frossande i våldsscener, med ett bisarrt slut. Filmen är trogen boken, utom finalen som gjorts om.

Hopkins gillade däremot bokens slut. Och jämför gärna med tidigare brutala historier.

- Shakespeare var ingen lugn liten man. Han skrev riktigt blodiga pjäser. Hälften av dem staplar liken på varandra och är fulla av människors grymhet.

- Det är inget att vara rädd för. Det man ska vara rädd för är censuren av våld i konsten.

Puritanism är den värsta skräcken av alla.

Och så lånar han en jämförelse ur ”Tredje mannen”.

- Italien under renässansen skapade den finaste konsten i världshistorien. Samtidigt var landet fullt av brutala strider, avrättningar och blodbad, de slaktade folk. En intressant kombination av mänskligt beteende. Fascinerande, för det är så dubbeltydiga vi är.

- Men Schweiz har haft tusen år av demokrati och broderskap och vad har de bidragit med? Gökuret.

arkiv Anthony Hopkins

arkiv Anthony Hopkins

Harris - en ensam doldis

Jens Peterson