Benno Awards borde fortsätta

NÖJE
Håkan Steen / pop
Håkan Steen / pop

Man kan ju förstås fundera på

hur "indie" det är med en prisgala.

Men ändå.

Benno Awards, som ägde rum på Kägelbanan i Stockholm i söndags, blev ett väldigt lyckat evenemang.

Folket bakom tidningen, hemsidan, webradiostationen och postorderfirman Benno, landets främsta forum för pop man brukar förse med prefix som anorak-, twee, wimp- och lo fi-, slängde alltså ihop ett lite hemkört alternativ till Grammisgalan för att hylla och uppmärksamma den svenska musik som de själva brinner för.

Jag har haft blandade känslor inför Benno genom åren. Jag har älskat passionen, kunnandet och konsekvensen hos Stefan Zachrisson och hans kompisar men emellanåt retat mig på den ibland väldigt enkelspåriga attityden.

Dessutom har jag ibland känt att Benno-folket egentligen varit nöjda med att hålla sina Trembing Blue Stars, sina My Favorite och sina olika rara singlar från Sarah Records för sig själva, att det inte är lika kul längre när sellouts som undertecknad upptäcker något av "deras" band och skriver om det i Den Stora Kvällstidningen.

Således blir man lite förvånad när de drar igång nåt så officiellt som en gala. Men man applåderar givetvis desto mer.

För Benno Awards är en gala

på indievis, liksom på allvar men samtidigt med en kraftig glimt i ögat, bra genomförd och med en hel del grym musik.

Ett 50-tal profiler från den svenska indiescenen fick rösta och jo, Håkan Hellström och Hives var nominerade här också men vann inget.

I stället dominerade akter som Doktor Kosmos, mespoppiga Nixon, lika snällt poppiga Aerospace, synthpopcombon Pluxus, instrumentalskramlande Fint tillsammans och Vic 64-synthiga The Knife.

Många av er har förmodligen inte hört talas om nån av dem. Men nu var det gala och därför masade sig till och med Rapport dit för att bevaka. Man får bara hoppas att de stannade kvar och lyssnade också. På Chihuahuas grymma storbandslatinpunk, på Monster & Maskiners drömska syntetiska grooves och Sagor & Swing, som brukar vara ett rätt fräckt modernt svar på Hansson & Karlssons orgeljazz men här gjorde väldigt upplyftande saker med dragspel och congas.

Visserligen funderar jag på varför inte Bear Quartet blev nominerade och hur någon enda människa kan tycka att First Floor Powers "We are the people" är bättre "Känn ingen sorg för mig Göteborg".

Men mest hoppas jag på en fortsättning för Benno Awards.

Håkan Steen